MP:s samelöften en ren bluff

Ledare Artikeln publicerades

Miljöpartiets tankar om kultur och identitet slår knut på sig själva.

Vill dela med sig av statens makt: kulturminister Alice Bah Kuhnke.
Foto: Robert Henriksson/TT
Vill dela med sig av statens makt: kulturminister Alice Bah Kuhnke.

När det gäller det svenska finns det ingen fast identitet, inget tydligt definierat kulturarv - när det gäller samer däremot finns en identitet som är densamma över mycket lång tid och ett kulturarv som det är den svenska statens uppgift att bevara.

Exakt så motsägelsefull är den kulturpolitik som har bedrivits under Alice Bah Kuhnkes ledning. Det svenska kulturarvet tonades ner i kulturarvspropositionen och den existerande kulturminnesvården förlöjligades. När det gäller samer, däremot, har det aldrig varit aktuellt att tala om ”flytande” identitet eller att kulturarvet är ”i ständig rörelse”. Kulturministern talade i februari om statliga beslut som hade haft ”en förödande inverkan på samisk kultur och samisk identitet”.

Därför är det inte utan viss skadeglädje man kan ta del av den kritik Sverige nyligen fick av FN:s kommitté mot rasdiskriminering, ett organ som bland många andra orättvisor finner att samer förfördelas. Kritiken fick bemötas av Alice Bah Kuhnkes statssekreterare Per Olsson Fridh, som hävdade att regeringen gör vad den kan och utvinning av naturresurser sker enligt gällande mineral- och miljölagstiftning.

Så lät det inte riktigt när chefen talade vid firandet av Samernas nationaldag: ”Utbyggnad av vattenkraft som gett billig el, gruvor och skog som gett råvaror, rekreation genom fjällturism, allt till priset av samiska näringar, däribland rennäringen, som fått mindre yta att vara på. Den samlade effekten har skadat den samiska kulturen”, sa Bah Kuhnke då. Miljöpartiet hamnar på detta sätt i konflikt med sig självt som regeringsparti och statsföreträdare. Samma parti som på hemmaplan har förordat en generös rovdjurspolitik, får nu i FN stå till svars för att rovdjuren angriper samernas nyttodjur.

Den konflikten var kanske oundviklig för ett idéparti som plötsligt skulle bli som de andra. Mer anmärkningsvärt att partiet med ansvar för kulturfrågor kan leva med en så osammanhängande idé om kulturarvet, dessutom byggd på missuppfattningar.

Inom vetenskapen är idén om kulturhistorisk arkeologi, det slags arkeologi som gick ut på att ordna fynd i kategorier och härleda dem till olika kulturer (exempelvis den samiska), är sedan länge övergiven. I dess ställe har kommit en form av arkeologi som studerar utvecklingsprocesser alldeles oavsett vilken kultur de har ägt rum i. Det svenska fornminnesregistret är upplagt på detta sätt och skiljer till exempel inte ut samiska fornlämningar från några andra. Vad Miljöpartiet har presterat i kulturarvspolitiken är alltså en nidbild av statens eget kulturarvsarbete, kombinerat med en föreställning om det samiska kulturarvet som inte längre är aktuell.

På denna skakiga grundval utfärdas sedan politiska löften som Miljöpartiet aldrig kan infria. I sitt tal vid sametinget sa kulturministern: ”Vi måste vända skutan. Staten måste uppdatera sin samepolitik till idag, om den inte ska bli helt inaktuell. Vi behöver göra stora förändringar för stärkt samiskt självbestämmande, för mer makt för urfolket samerna i frågor som berör samer, för lättat tryck på samerna, för ansvaret för statens roll genom historien.” Det kommer inte att bli lätt, fortsatte hon visserligen. ”Att dela makt är aldrig enkelt. Men jag är övertygad om att vi kan ta oss dit, tillsammans.”

På regeringens webbplats ger dock sökordet samepolitik bara sexton träffar. Ingen av dem handlar om något substantiellt. Hade Miljöpartiet haft någon idé om hur skutan skulle vändas, och någon majoritet att göra det tillsammans med, hade det redan skett. Utfästelsen om stor förändring och ”lättat tryck på samerna” är därmed en ren bluff. En minoritetspolitik som bygger på felaktiga föreställningar, och utan koppling till hur frågor om kultur och kulturarv betraktas mer allmänt, som tar form i innehållslösa löften. Nej, det har inte varit någon lysande mandatperiod för kulturpolitiken.