Mot bättre vetande

Ledare Artikeln publicerades

I valrörelsen är det av någon anledning bara KD-ledaren Göran Hägglund som förhörs på bibelkunskaper, när det stora behovet av den mångtusenåriga visdomen finns hos oppositionen.

”Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig”, står det i Ordspråksboken; och i Predikarens bok rentav att ”den som river en mur blir biten av en orm”.

Så har skett med budgetprocessen i riksdagen. När oppositionen i december bröt ut ett enskilt förslag ur budgetpropositionen, det om höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, och röstade nej till detta hade den till synes en politisk framgång på regeringens bekostnad.

Men den bröt samtidigt med principen att utgiftsramar och inkomstberäkning ska beslutas vid ett tillfälle, en princip vars syfte är att stärka minoritetsregeringar. Kan å andra sidan oppositionspartierna bilda tillfälliga majoriteter mot enskilda anslag försvåras processen betydligt.

Dessa invändningar framfördes gång på gång i debatten som föregick oppositionens beslut att bryta ut förslaget om höjd brytpunkt. Talmannen vägrade till och med att låta riksdagen ta ställning till oppositionens förslag, eftersom det bröt mot regelverket. Men varken de rödgröna partierna eller Sverigedemokraterna lät sig hejdas av det.

Sverige fick därmed en ny praxis för hur beslut om budgeten ska fattas, och det är knappast någon sensation att Alliansens partiledare nu säger att de ämnar följa denna praxis. Till Dagens industri säger statsminister Fredrik Reinfeldt att Alliansen vid ett regeringsskifte kommer att lägga egna budgetförslag och ”försöka fullfölja att stoppa deras bidragsökningar och skattehöjningar”. ”Socialdemokraterna har skapat en praxis och den kommer att tillämpas”, säger ­Folk­partiets ledare Jan Björklund.

Till de konkreta förslag som kan komma att stoppas hör trainee­platserna för arbetslösa i äldreomsorg och sjukvård och förslaget om att ta bort den bortre gränsen för sjukförsäkringen.

Föga förvånande rasar Stefan Löfven. Traineeplatserna i offentlig sektor är den största satsning på att få människor i arbete som partiet har presenterat — kvantitetsmålen har helt överskuggat alla tankar på kvalitet. ”Jag måste säga att det är ett lågvattenmärke i svensk politik. Det enda de har att komma med nu — det är att de kommer att förlora och nu ska jäklas så mycket som möjligt”, var Stefan ­Löfvens kommentar. Pajkastningen lär fortsätta.

Men två saker ska då kommas ihåg. Den första är att Socialdemokraterna, och övriga oppositionspartier, inte bara hade regeringens varningar att tillgå i december utan också expertisens tolkning av riksdagsordningen. Talmannens vägran byggde på en utredning av riksdagens jurister, och en av Sveriges främsta auktoriteter på området gav därutöver tydligt besked: ”Det kan jag säga på en gång att så kan de inte göra.”

Den andra är att de förkastade expertisen, ifrågasatte talmannens integritet och gjorde som de ville i alla fall. Möjligen fanns en förhoppning om att opinionsläget inför valet skulle se annorlunda ut än vad det nu gör. Men i ett läge där en minoritetsregering tycks trolig, har den rödgröna oppositionen i stället grävt en ordentlig grop att själv falla uti.

Och oavsett vad som händer, har oppositionen ett mycket stort ansvar för att Sverige har blivit svårare att styra.