• DISKUTERA
•      

Mormor blir Storebror

Ledare 2012-07-07 | Uppdaterad 2012-07-07

”Jag tror är att man måste vara med i leken för att hjälpa dem att skilja mellan rätt och fel. Att bara hålla dem borta från sociala medier kommer inte att lyckas. Du kan välja mellan att vara med i leken eller skicka ut dem att klara sig på egen hand”, säger Mary Cofield i en artikel i New York Times.
Hon har säkert rätt. Fram till nu har det varit ganska självklart att barn övervakas av föräldrarna därhemma. Mamma och pappa har granskat kamraterna, frågat om festen på stan och sniffat efter doften av rök eller öl. Nu lever unga i ett nytt territorium utanför hemmet.
I USA visar en undersökning, att två tredjedelar av alla föräldrar håller reda på sina barn kontakter på nätet. 40 procent av dem läser också vad de skriver på Facebook och Twitter. Det finns flera olika tjänster, som hjälper till med övervakningen.
Mary Cofield anlitar uKnowKids.com. Kidsens Facebook och andra textmeddelanden scannas på jakt efter fula ord och olämpliga uttryck. Hon kan följa vilka bilder barnbarnet lägger ut på sig själv. Hon får också hjälp att tyda tonåringarnas halvhemliga nätspråk. WUD betyder ”what are you doing?”.
Mary Cofield får på så sätt reda på om tonåringen har trassel med killar, eller om någon kamrat mobbas. Oftast väljer hon att hålla tyst. ”Men att vara delaktig av hemligheter och inte lägga sig är ibland svårt. Om jag alltid hade synpunkter, skulle hon definitivt göra sig osynlig”, säger hon.
Föräldern Kyle Reed använder tjänsten textPlus för att få en kopia på varje textmeddelande som hans son skickar till flickvännen. ”Jag är kluven. Jag kränker hans privatliv. Men han är 13 år. Jag vill skydda honom”, säger Kyle Reed.
En annan förälder, som intervjuas i artikeln, säger att föräldrar också måste våga lita på sina barn. ”Det är alldeles för enkelt att ägna sig åt övervakning. Det skadar föräldrarollen”, säger Lynn Schofield Clark. Hennes 11-åriga dotter fick en begagnad telefon, för att lyssna på musik. Trodde mamma. Dottern berättade själv att en kompis hade hjälpt henne med en app, som tillät det mesta.
Vem ska bestämma hur mycket barnen får sitta uppkopplade framför sina skärmar. Vem ska bestämma vilka vänner de väljer? Vilka filmer är lämpliga? Hur skall barnen lära sig att skilja mellan oskyldiga kontakter med okända och det som kallas grooming.? Fula gubbar är numera digitala och förrädiskt maskerade.
Men det är ofta snedstegen som leder in i vuxenvärlden, inte föräldrarnas fotspår på den rätta vägen. Så har det i varje fall varit. Det är misstagen som blir erfarenheter. Förnumstiga förmaningar lär os inget.
Utforskandet av världen har hittills legat utom synhåll för mor och far, läraren och prästen. Nu står vi in för en drastiskt annorlunda situation. Barnen har en räckvidd som ligger långt, långt, bortom skogspartiet bakom huset, där den hemliga kojorna och förbjudna lekarna fanns. Kamraterna syntes och kunde hållas under uppsikt.
Dagens föräldrar måste balansera mellan att vara trygghetsnarkomaner och vidsynta vuxna, som vågar släppa kontrollen. Men om nu verktygen finns att övervaka barnens minsta steg och handling, vem vågar då avstå från dem. Tänk om det händer något? Hur kommer man då inte att anklaga sig för att ha gjort för lite?
Det är bra, att det finns en tjänst på nätet, som varnar föräldrarna, när sonen kör bil och skickar sms på samma gång. Det är bra för trafiksäkerheten, men mindre bra för ungdomars eget ansvarstagande. Mobiltelefonen blir en portabel uppfostringsanstalt, som ger besked om rätt och fel.
Även om föräldrarna väljer att göra lagom, vad nu detta är, har vi en tillvaro, där barn lämnar barndomens oskyldiga lekar långt tidigare än förut. Det kräver övervakning och upplysning av de äldre. Men då krymper också utrymmet för de unga att skapa sin egen tillvaro på egna villkor. Normer urartar inte sällan till förtryck. Föräldrar kan i värsta fall stressas att hela tiden söka ”det normala”.
Jag har länge varit fascinerad av den nya tekniken. IT i sig har slutat att förvåna. Det finns appar och tjänster långt utöver våra egna behov och vår fantasi. Nätets livsformer bestämmer inte sällan de nya villkoren för våra liv. Vi läser och lär på ett annorlunda sätt än i böcker. Vi deltar i avlägsna vänners privatliv långt mer än vi egentligen är intresserade. Det kan vi leva med, anpassa oss till eller välja bort. Vi kommer att lära oss att använda tekniken till vår egen nytta, när den första naiva fascinationen har försvunnit.
Men när mormor har full koll på barnbarnens första fumliga kärleksliv, då står vi inför något helt nytt. Generationer skapas just av det som skiljer dem från andra generationer. Livets lockelse är att göra allt annorlunda. Nu tillhör vi alla, om det vill sig illa, en enda stor generation. Gränsen mellan barn, föräldrar och mormor har suddats ut.

• DISKUTERA
•      

Disqus