tisdag 16 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Ledare 2009-07-13 | Uppdaterad 2009-07-14
I dag firar kronprinsessan Victoria sin födelsedag, traditionsenligt på Solliden på Öland. En glädjens dag och Sommarsverige ler.
Nästa sommar kommer hennes födelsedag troligen att hamna i skuggan av det kungliga bröllopet, då hon och Daniel Westling ingår äktenskap. När kungörandet av förlovningen skedde i februari tidigare i år var det många åsikter som bubblade fram i media. Slående var emellertid att så många var glada över beskedet. Många var rörda och glädjetårar strömmade här och var. Att kronprinsessan har en plats i svenska folkets hjärta är klart.
Utanför all yster glädje fanns också några surputtar, somliga av knasigare anledning än andra. Republikaner passade på att säga att kungahuset minsann inte är något att ha, och de gamla förutsägbara argumenten radades upp.
Vid sidan av dessa finns en brokig skara med ett helt annat knippe argument mot förlovningen och det förestående kungliga bröllopet, de självutnämnt enda riktiga rojalisterna. De kan kallas blodsmystiker. Argumentationen och tankarna bakom dessa är så fjärran från realistiskt tänkande att republikanska föreningen kan verka lockande.
Dessa ordade om att det inte passar sig att kronprinsessan äktar ”en man av folket”. Nej, utländsk prins, furste eller i värsta fall en svensk adelsman är det enda som kan duga. Anledningen till detta, menar de, är att det kungliga blodet inte kan blandas hur som helst och att Sverige kommer att byta kungaätt – från Bernadotte till Westling. Därmed skulle monarkin för alltid förlorad. Resonemanget påminner mycket om blodsmystik från tiden innan boktryckarkonsten.
Familjen Bernadotte härstammar från en inte särskilt välbeställd fransk småstadsfamilj. Långt från någon slags mystisk kungablodsvärdighet från början. Ändå är det rätt tänkt att monarken i sitt ämbete representerar någonting mer än sig själv.
Men det i egenskap av ämbetsbärare, inte främst i egenskap av ättling till Jean Bernadotte, även om arvsreglen i sig är ett unikt komplement till de politiska processerna i staten i övrigt. Vi måste också konstatera att Sverige sedan 1818 har haft en väldig tur med sina regenter.
Att inte kunna skilja på person och ämbete påminner om historien om den gamla damen som i hälsade på den unge prästen med en djup nigning. Den unge blir generad och ber henne låta bli, varpå damen blir förargad och säger: pojkvasker, det är inte dig jag niger för utan ämbetet du representerar.
Så är det också med monarkin. Det är genom ämbetet kungen har den uppgift och värdighet som han har. Inte personen. Därigenom är monarken också representant för något vidare, för Sverige.
Riksdagen har uppdragit till ätten Bernadotte att bära rollen statschefer i konungariket Sverige. Bekräftandet av detta beslut skedde senast 1974. Inget odemokratiskt med det, således. Ty monarkin är sannerligen för Sverige, i tiden.
Barometern-OT framför till kronprinsessan Victoria de varmaste gratulationerna på födelsedagen!
Andreas Wejderstam
andreas.wejderstam@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Tack för en väl skriven ledare Andreas!
Anders
En utmärkt ledare, även denna gång!
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jonatan Holgersson
jonatan.holgersson@barometern.se
Telefon: 0480-592 85
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
