Modifiera bilden av vapenexporten
På februari månads sista dag kommer riksdagen besluta att anta förslaget om ett demokratikriterium för krigsmaterielexporten. Det är en välkommen inriktning. Vapen är inte vilka varor som helst och stater som allvarligt kränker mot mänskliga rättigheter eller styrs av diktatorer bör inte få möjlighet att använda svenska vapen. Svenska vapen får gärna användas - men för att stoppa folkmord, för att bekämpa terrorism och för att ge demokratier möjlighet att försvara sig.
Sverige behöver på det stora hela taget inte skämmas för vår export av krigsmateriel. Över 80 procent går till samarbetsländer som medlemmar i EU, Nato med flera västliga demokratier kallas. Av icke-samarbetsländer var Indien - som i Sverige ofta går under epitetet världens största demokrati - den viktigaste importören.
Till stor del är det nya kriteriet egentligen en kodifiering i lag av praxis. Det är med den lagtext som ska beslutas inte osannolikt att ett land som Saudiarabien kan få köpa visst svensktillverkat krigsmateriel. Demokratibrist är ett ”hinder” för export, det innebär inte något förbud. Länderna på den arabiska halvön skulle emellertid inte i dag kunna köpa svenska Gripenplan. Begränsningarna som i dag utgör praxis blir nu skriven lagtext.
Exportfrågan moraliska dilemman kommer inte att vara avgjord för evigt. Svenska officerare är i dag rådgivare åt kurdiska soldater i Irak-. Vi utbildar dem för försvar och strid mot IS-terroristerna. Samtidigt uppfyller de inte kraven för att köpa de vapen som tränas att använda. Sådana målkonflikter kommer alltid att finnas.
Beslutet får mindre följder än vad många tror. Försvarsindustrin står inte och faller med export till de stater där de nya restriktionerna kan få följder. Och framför allt; varken idag eller i morgon är Sverige någon stor exportör av offensiva vapen till icke-demokratier.
