Miljarder som inte gör någon friskare

Ledare

Regeringens satsning mot psykisk ohälsa har misslyckats.

Handlingsplanen har ännu inte implementerats.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Handlingsplanen har ännu inte implementerats.

1 500 miljoner kronor är en så stor summa att den borde vara svår att spendera utan att det får någon konkret effekt. Regeringen har dock lyckats med detta, genom satsningen på arbete mot psykisk ohälsa i kommuner och landsting. 1,5 miljarder har betalats ut, ytterligare 1,4 miljarder har fördelats i år - men satsningen har hittills ”gett få konkreta resultat”, enligt en utvärdering från Socialstyrelsen. Handlingsplanerna som har tagits fram inom ramen för satsningen ”har i relativt stor utsträckning ännu inte börjat omsättas i praktisk verksamhet”.

Det hade möjligen varit acceptabelt om det kunde väntas att praktisk verksamhet vore nära förestående, men Socialstyrelsens granskning ger inte mycket hopp om den saken. Handlingsplanerna - en för varje län - skiljer sig åt i alla grundläggande avseenden och har olika slags mål, somliga utan indikatorer.

Ett ytterligare skäl till pessimism är att det talas mycket om samverkan men väldigt lite om kunskap. ”Bortsett från några undantag resonerar länen generellt sett inte aktivt om kunskapsbasen för de insatser och strategier som prioriteras i handlingsplanerna”, skriver Socialstyrelsen. När det kommer till psykisk ohälsa är Sverige tydligen ingen kunskapsnation.

Den kanske allvarligaste invändningen är dock att handlingsplanerna har tagits fram på en nivå där det sedan inte bedrivs någon verksamhet. För att få stimulansmedel har kommunerna, landstingen och regionerna i praktiken tvingats lämna in ”länsgemensamma” handlingsplaner. Men det finns ingen ansvarig instans på länsnivå som sedan genomför planerna eller som det går att utkräva ansvar ifrån. Eftersom detta saknas har också innebörden av ”länsgemensam handlingsplan” tolkats olika i olika län och i somliga handlingsplaner betonas att kommunerna har rätt att inte följa planen. Det finns en klar risk att handlingsplanerna aldrig implementeras utan förblir skrivbordsprodukter. Då har tre miljarder kronor gått till spillo.

Än mer allvarligt än det ekonomiska slöseriet är dock slöseriet med människors liv som blir följden av verkningslösa åtgärder mot psykisk ohälsa. Riksrevisionen påpekade nyligen att processen för sjukskrivning vid psykisk ohälsa är godtycklig och rättsosäker. Moderaterna föreslog i sin budgetmotion 2017 att sjukskrivning vid lättare psykiska diagnoser skulle få egna regler med egna tidsgränser, istället för att den sjukskrivne som nu ska vänta ett halvår innan frågan ställas om det överhuvudtaget är lämpligt att återgå till den arbetsplats där ohälsan uppstod.

Regeringen har dock inte genomfört några reformer på området. Lösningen har blivit den samma som på miljöområdet - stora utgiftshöjningar med oklart syfte. Liksom på miljöområdet tycks det finnas en idé om att alla utgifter för psykisk ohälsa är behjärtansvärda. Självklart är det inte så. Just eftersom problemet är så stort, måste offentliga resurser användas med maximal effektivitet.