Mer balans än relevans

Ledare Artikeln publicerades

Det var en komplicerad balansakt Centerpartiets styrelse hade framför sig, när den skulle ta sig an förslaget till nytt idéprogram: å ena sidan måste den avlägsna de delar som har fått partiet att framstå i ett löjets skimmer på senare tid, å andra sidan kunde den inte rakt av såga ett förslag från en grupp som den trots allt själv hade tillsatt.

Resultatet, som partiledaren Annie Lööf presenterade i går, är ett mindre kontroversiellt program – månggiftet har strukits, tillsammans med andra märkligheter – och framför allt ett längre. Frihet, som idéprogramgruppen hade som ledstjärna, har kompletterats med trygghet och rättvisa. Platt skatt har blivit ”mindre brant skatteskala”. Centerpartiet beskrivs inte längre som en frihetsrörelse, utan som en öppen folkrörelse som välkomnar alla som delar dess dröm om en friare och bättre värld.
Olika delar av rörelsen tycks vara tillfreds med detta. ”Stolt och glad över att partistyrelsen vågade behålla så mycket av vårt program”, skriver Per Ankersjö, ordförande i den utskällda arbetsgruppen. ”Partistyrelsen har lyhört lyssnat på centerrörelsen och det är ett bra förslag som nu läggs till partistämman, och som där har alla förutsättningar för att vinna bred uppslutning”, skriver samtidigt riksdagsmannen Staffan Danielsson, ledande kritiker av det ursprungliga idéprogrammet.
Att på detta vis göra alla till vinnare tyder på en salomonisk vishet hos partistyrelsen. Men visheten har en baksida: det nya programmet är så generöst mot alla att en politik efter dessa linjer riskerar att inte bli relevant för någon. Där det förra idéprogrammet tog upp akademiskt intressanta och principiella men politiskt irrelevanta konfliktfrågor, tar partistyrelsen i sitt programförslag huvudsakligen strid mot strömningar som inte ens existerar.
Så skriver den till exempel att Centerpartiets uppgift är att se till att staten gör det den är till för så effektivt som möjligt, ”och därutöver undviker att genomreglera och överbeskatta människor”. Vidare ska beslut fattas ”på relevant nivå”, medan offentlig verksamhet inte ska försöka konkurrera ut det privata näringslivet. Kulturen mår bäst av att slippa politiska pekpinnar, och tryggheten ”är störst i ett öppet och fritt samhälle där människor kan mötas och knyta sociala band”. Det är harmlöst och säkert välment, men det är också intetsägande - det finns ingen som hävdar motsatsen till något av dessa påståenden.
Och därmed är Centerpartiet tillbaka i sitt gamla dilemma, den återvändsgränd partiet befann sig i innan idéprogramgruppen under Ankersjö skred till månggiftesverket: det ville väl, men det var inte angeläget. Det var oklart vad det stod för och vad det ville med Sverige, som det hette i valanalysen 2010.
Partistyrelsens programförslag, som av många ses som ett framsteg, kan lika gärna ses som ett steg tillbaka. Det kan skapa lugn och ro i partiet, men de grundläggande problemen förblir olösta.

Kommentar: Daniel Braw