• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Mer än bistånd behövs i Afrikas flyktingläger

Ledare 2011-07-21 | Uppdaterad 2011-07-21

Katastrofens omedelbara verkningar måste lindras men lika viktigt är att förebygga inför nästa torka.

Torkan som nu pågår på Afrikas horn är den värsta på 60 år. Den uteblivna nederbörden har drabbat miljoner människor som flyr till olika flyktingläger. Ett av dessa ligger i Kenya och byggdes för att inrymma 90 000 människor. I dag hyser det fyra gånger så många.

Den svenska regeringen har skänkt 30 miljoner kronor till de drabbade, andra insamlingar pågår i detta nu. Att visa solidaritet med människorna som drabbats är oerhört viktigt. Men frågan är om vi gör det på rätt sätt?
På Newsmill skriver Bengt Nilsson, journalist och författare till boken "Sveriges afrikanska krig", att västvärldens åtgärder med anledning av torkan är kontraproduktiva. Enligt Nilsson är det fel att beskylla de stigande livsmedelpriserna för den uppkomna nöden, "ur den afrikanske bondens perspektiv så blir det nämligen tvärtom. Då är det de relativt låga priserna på livsmedel som håller kvar fattigt folk i hungerfällan."
Nilsson har rätt. För visst är det symptomatiskt att den rika världens bönder sällan drabbats av de sjunkande priserna på jordbruksprodukter? När priserna sjönk mot slutet av 1900-talet tilldelades de istället jordbrukssubventioner som bidrog till att överskott producerades. Överskotten dumpades sedan på världsmarknaden. För en fattig jordbrukare i Afrika resulterade det i att jordbruket blev än mer olönsamt. Fattigdomen cementerades ytterligare.

Frågan om jordbrukssubventioner är ständigt aktuell. I en värld där 96 procent av bönderna delar på 4 procent av världens jordbruksstöd, och motsatsvis 4 procent av världens bönder delar på 96 procent av världens samlade jordbruksstöd, vore något annat skamligt. Att frågan är ständigt aktuell leder dessvärre inte till att vi tycks se en lösning.
Situationen i många delar av Afrika, där omkring en fjärdedel av den totala befolkningen kan kategoriseras som hungrande, liknas bäst vid en neråtgående spiral. När det inte är lönsamt att bruka jorden försöker människor bosätta sig närmre städerna, stora slumområden uppstår. I dessa miljöer tvingas de köpa mat som blir dyrare för pengar de inte har. Cirkeln är sluten och katastrofen ett faktum.

För några år sedan var jag på en journalistresa i Kenyas huvudstad Nairobi. Av de många samtalen vi hade förmånen att ha med lokalbefolkningen är det särskilt en insikt jag bär med mig. Människorna i Afrika, i likhet med de flesta människor på denna jord, vill inte vara beroende av gåvor. De vill inte vara beroende av omvärldens generositet, för en dag kan den utebli. Istället vill de få hjälp till självhjälp.
Det är självklart att vi har en moralisk skyldighet att bidra i detta akuta skede, men sen måste åtgärderna fokusera på de underliggande problemen, på ökad handel på lika villkor. Ur detta perspektiv har regeringens omprövning av biståndspolitiken varit god, men än återstår uppenbarligen mycket kvar att göra.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus