Mer ambivalens med Persson
Jag kan inte administrera januariöverenskommelsen efter att ha jobbat väldigt tydligt mot att Liberalerna skulle ingå det avtalet, säger Mats Persson (L). Så lät det i februari. Sex månader senare är det andra bullar som gäller.
”Nu gäller det att gilla läget. Spela bollen där den ligger”. Så länge Löfven lever upp till januariöverenskommelsen menar Persson att Liberalerna också kommer att göra detta.
Ambivalensen till januariöverenskommelsen finns både hos den nyvalde partiledare Nyamko Sabuni, hos väljarna och numera också hos den ekonomisk-politiska talespersonen. Av Liberalernas väljare anser två av tre, att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb än Löfven. Så också Sabuni och Persson.
Genom att tillsätta tidigare motståndare till januariöverenskommelsen på toppositioner skulle Liberalerna kunna signalera att de tänker föra en hård kamp för liberala reformer. Frågan är om så verkligen är fallet.
För i samband med att Mats Persson presenterades som ny ekonomisk-politisk talesperson skulle även en prioritering inför höstens budgetförhandlingar lanseras. Vad denna bestod i är dock fortfarande oklart.
Hårdare prioriteringar i välfärdens kärna däribland på rättsväsendet nämndes. Tillskott i miljardklassen krävdes för att ha stora pengar tillgängliga vid en lågkonjunktur. Vad det mer konkret skulle innebära eller om satsningarna är siffersatta inför förhandlingarna med regeringen, ville Persson inte svara på. Så mycket för en hård opposition.
Det är synd, för Mats Persson är onekligen den bästa kandidaten för posten. Ändå lyckas Liberalerna inte leverera. Precis som under Sabunis första tal som partiledare i Almedalen blir det platt fall när det väl gäller.
Sabuni hade de bästa förutsättningarna för att hålla ett fantastiskt tal. Hon hade god tid att förbereda sig eftersom det inte direkt är en nyhet att partiledarna håller tal i Almedalen. Redan när hon kandiderade till partiledare, visste hon att almedalstalet skulle kunna komma att bli hennes första tal.
Dessutom var hennes medieutrymme alla partiledares våta dröm. All uppmärksamhet var på hennes tal och det var ett utmärkt tillfälle att staka ut den liberala framtiden. Trots det var talet föga imponerande. Att det skulle ha berott på nervositet ter sig föga troligt eftersom Sabuni tidigare varit både jämställdhetsminister och integrationsminister.
Nu gör Liberalerna om samma misstag igen. Denna gång har de haft hela sommaren på sig att förbereda sig. Den politiska stiltjen som har rått, har gett lång tid för att fundera på kommande satsningar och på dess presentation. Också här var medieutrymmet stor eftersom sommarens nyhetstorka hänger i, men inte heller nu lyckas Liberalerna.
Partiet kallar till pressträff för att presentera sina prioriteringar men det framstår nästan som mer oklart än innan, vad som faktiskt ska prioriteras. Det kan säkert vara jättebra förslag men budskapet når inte fram.
Kanske är det företrädarnas ambivalens som smittar av sig på deras kommunikation. Visst är liberaler kända för att vara kluvna men det får inte dras in absurdum. Det måste vara möjligt att förstå vad Liberalerna faktiskt vill.
