Maria Abrahamsson: Skärpt tjänstemannaansvar är beställt
”För allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen är det förstås också nödvändigt att det finns ett effektivt system för ansvarsutkrävande när det begås felaktigheter. Därför är det viktigt att straffansvaret för tjänstefel är ändamålsenligt utformat. Frågan om ett modernare och tydligare tjänstemannaansvar bereds i Regeringskansliet, mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande. Jag avser att återkomma till riksdagen i frågan.”
Så avslutade Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson svaret till riksdagsledamoten Sten Bergheden (M) som i en så kallad skriftlig fråga undrade hur arbetet löper på i Johanssons departementet med att uppfylla riksdagens beställning om en översyn av lagstiftningen om tjänstefel. Det var den 30 januari i år.
Nyligen rullades en grym verklighet upp när det framkom att ett föräldrapar i Ystad år efter år har kunnat hålla sina fem barn undangömda i hemmet utan kontakt med samhälle och skola. Barnen var fysiskt och psykiskt i dåligt skick, kunde knappt läsa och skriva, något av dem kunde inte ens skala en banan, än mindre förstå sig på klockan.
Hur kan något sådant hända i modern tid i Sverige?
Det är inte lätt för en utomstående att få grepp om turerna i detta tragiska fall. Ansvariga politiker i kommunen och berörda nämnder har bytts ut, nya politiker har tillträtt. Chefer och tjänstemän inom socialförvaltningen hänvisar till sekretess och anser sig förhindrade att kommentera det enskilda fallet.
Den enda som enligt vad som framkommit i nyhetsrapporteringen tycks ha gjort allt rätt är Dennis Hjelmström, skolchef i Ystad. När han förra hösten som nytillträdd skolchef vid en rutinkontroll upptäckte att barnen inte alls var inskrivna vid den amerikanska internetskola som föräldrarna uppgivit, larmade han omedelbart kommunen. Därefter omhändertogs de fyra barn som ännu var omyndiga. Om det beror på godtrohet och välvilja eller slapphet och slarv vet jag inte, men att skolans personal tidigare godtagit upprepade intyg av föräldrarna utan att på något sätt kontrollera sanningshalten i dessa, fick förödande konsekvenser för barnen. Men något juridiskt ansvarsutkrävande av de befattningshavare som felat eller bara varit naiva är det inte tal om, lagstiftningen ger inte utrymme för det.
I en interpellationsdebatt den 12 april i år med Per Söderlund (SD) skyllde justitieministern regeringens senfärdighet med att utreda tjänstemannaansvaret på den segdragna regeringsbildningen efter hösten riksdagsval. Men statsrådet tillade pliktskyldigt: ”Det är klart att vi arbetar med den frågan också”.
Ja, fattas bara annat när en enig riksdag har sagt att den vill se ett utvidgat straffansvar för tjänstefel. Det duger inte att statsmakterna i praktiken ser mellan fingrarna när Myndighetssverige missar att ingripa mot föräldrar som isolerar sina barn i social och fysisk misär och berövar dem deras skolgång.
Förhoppningsvis döljer det sig inte någon politisk agenda bakom regeringens sölande med att effektuera riksdagens beställning. Men skulle frågan om ett återuppväckt tjänstemannaansvar bara blir liggande i justitiedepartementet vilar ansvaret tungt på den regering som låter det ske. Fallet i Ystad illustrerar allvaret.
