Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-02-24 | Uppdaterad 2009-02-25
Barometern-OT får gratulera varmt! På tisdagen kungjordes som vi vet förlovningen mellan HKH kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, i och med detta hertig av Västergötland. Nyheten är knappast en överraskning, många har nog väntat och undrat varför ingenting har hänt.
Säkerligen kommer det inträffade att åter skapa debatt om vårt statsskick. Inläggen har redan hörts – ofta med det lite nya perspektivet att det är så hemskt att kronprinsessan har hela sin livsuppgift utstakad från unga år. Talet om att det vore mer demokratiskt med republik blandas med argument om personlig valfrihet.
Teoretiskt finns onekligen en poäng. Men vi behöver bara gå ut i Sverige vanliga liv för att se motsvarande förhållanden, men i mindre skala. Hur många barn till lantbrukare växer upp med förväntningar att de ska överta gården? Hur många barn till företagare möter motsvarande förväntningar? Vi kan urskilja åtaganden från generation till generation runt ikring oss från den minsta skalan och uppåt. De är en del av vårt civila, opolitiska samhälle.
Kanske är det också här monarkin gör sin politiskt viktigaste insats i vårt statsliv. Vår demokrati bygger i grunden på att människor ska tävla om vårt förtroende: valda, partier, ideologier, politiska linjer. Vi kan inverka inte minst genom att alla positioner ifrågasätts vart fjärde år.
Det finns i den tävlings- och konkurrensinriktade miljö som blir resultatet en viktig poäng i att lyfta ut den centrala symboliska rollen som den samlade svenska nationens företrädare ur denna tävlingsmiljö och göra rekryteringen och urvalet dit beroende av annat: det civila samhällets normer. Därigenom försäkrar man sig mot maktmissbruk, därigenom säkrar man mot intriger och dold avundsjuka. För alla veta att den som är konung eller drottning blir det på helt andra grunder än den som blir statsminister eller landshövding.
Ser vi till etablerade västerländska demokratier finner vi att länder som Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Storbritannien är stabila och trygga, och att monarkin i Spanien var en viktig part i landets demokratisering. En viktig orsak är onekligen maktdelningen i statens centrum och den starka försäkring mot maktkoncentration och maktmissbruk denna inneburit.
Att kronprinsessan Victoria och Daniel Westling nu förlovar sig är därför inte bara en stor dag privat. Det är en grund för ett fortsatt välfungerade svenskt statsliv.
Det som sticker ut mest mot demokrati- och jämlikhetsidealen är egentligen att ämbetet ärvs. Annars har jag inte så mycket emot det symboliska kungaämbetet som sådant; det är ju lite som ett levande museum. Inte heller är jag särskilt pigg på tanken på en president, vare sig med mycket makt som i USA eller begränsad makt som i Tyskland.
Innan Gustav Eriksson (om jag nu inte blandar ihop det) införde den ärvda tronföljden så valdes ju kungarna av folkets representanter, riksdagen. Att införa valkungadöme vore ju att återuppliva den traditionen. Regenten kunde gärna få sitta på en lång mandattid eller rent av livstid om ämbetet kunde återkallas genom särskilt val. Själv skulle jag gärna rösta på Victoria som regent men det vore en värdefull poäng att folket fick välja.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
