Ledare 2010-03-08 | Uppdaterad 2010-03-09
Bland Sveriges 10 800 tandsköterskor finns enligt Statistiska centralbyrån inte en enda man. Inom vård och omsorg i stort är läget lite bättre – här är enligt samma SCB-statistik bara något fler än åtta av tio anställda kvinnor.
I Sverige ger någons yrke mycket goda ledtrådar till denna människas allmänna livssituation, från lön till sociala nätverk. När Svenska Dagbladet på måndagen publicerar en undersökning om att politiken är könsuppdelad bör det kanske inte förvåna. Bland kvinnor är övervikten för vänstersympatier överväldigande 54 procent mot de borgerliga sympatiernas andel på 42. Visserligen minskar skillnaden, men den är fortfarande större än någonsin under de senaste tolv åren.
Man kan tycka att detta är obegripligt. De valfrihetsreformer som äntligen kommit igång inom de tunga kommunala och landstingskommunala monopolen gynnar ju de anställda mest av alla. Det blir inte längre nödvändigt att byta yrke bara för att man vill byta arbetsgivare. Nya möjligheter att utveckla sig professionellt öppnar sig. De avlägsna politiska ledningarnas makt minskar.
Men kanske måste man ta hänsyn till det sociologen Hans L Zetterberg en gång anmärkt om offentlig retorik. I Sverige, menade han, är politikens framtoning långt mer präglad av traditionellt kvinnliga värden än i andra länder. Den offentliga sektorn i sin vänstertappning står för omhändertagande, omvårdnad, tröst, värme, mjukhet, moderlighet. De borgerligas retorik präglas av andra ideal: initiativkraft, förändring, prövapåanda, anspänning, djärvhet. Egenskaper som traditionellt förbundits med manligheten.
Vi kan, för att förtydliga, jämföra Mona Sahlins framtoning med Jan Björklunds.
Kan det vara så enkelt att den skillnaden i framtoning också ger resultat? Att socialdemokraterna lyckats förbinda sig själva med attityder som betraktats som traditionellt kvinnliga även när de förekommer i yrkeslivet?
Det finns också en mer handfast förklaring. Förändring innebär alltid osäkerhet, och även förändring som förbättrar innebär påfrestningar, i synnerhet om initiativen tycks komma utifrån. De kvarvarande tunga kommunalt och landstingskommunalt dominerade yrkesområdena är som sagt kvinnodominerade. Och lönerna är låga. Man kan faktiskt fråga sig vilket parti som på detta effektiva vis skapat svårrubbade väljarbaser för sig självt. För en politik som just framställer förändringar som hot mot lågavlönade.
Att skapa maktbaser av klienter, som mer eller mindre är beroende av sina politiska ledares inflytande och framtid är en urgammal politisk strategi – i denna växelverkan mellan bas och topp växer lojalitet och samstämmighet fram.
Vår stora kommunalsektor är framvuxen ur socialdemokratisk politik. Nu har den också blivit dess drivhus och möjligen dess livflotte. För svensk socialdemokrati har alltid varit bra på en sak: maktinnehav och realpolitik.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Pia Olofsson
pia.olofsson@barometern.se
Telefon: 0481-42744









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA