Malmö ropar på hjälp

Ledare Artikeln publicerades
Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunalråd i Malmö, kommer med dubbla budskap i migrationsfrågan.
Foto:Drago Prvulovic/TT
Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunalråd i Malmö, kommer med dubbla budskap i migrationsfrågan.

När rödgröna Malmö reagerar över avvisningslagen talar mycket för att den kommer att förändras.

Länge har moderata villakommuner i Stockholms län pekats ut som osolidariska när de pekat på att anvisningslagen om bostäder till nyanlända inte kan uppfyllas.

Statsrådet Ylva Johansson har inte sparat på orden. "Jag accepterar inte detta. Alla ska följa lagen", sade ministern som hotat med att införa sanktioner.

Frågan är om regeringen kommer med samma varning när det nu visar sig att flera av landets största kommuner, tillika S-ledda har svårt att leva upp till lagen. Socialdemokraterna i Stockholm har talat om behovet av "andrum" medan de styrande partivännerna i Malmö nu kräver i ett brev till regeringen ett anvisningsstopp från och med 2018 och menar att kommunen vid sidan av anvisningarna från Migrationsverket tar emot många nyanlända som fått eget boende i staden. På den punkten är landets tredje största stad långtifrån ensam i Kommun-Sverige. Nyanlända söker sig till släktingar och vänner.

Det är ett rop på hjälp som kommer från den stora skånska staden. Ekonomin är usel. Malmö lever helt på det kommunala skatteutjämningssystemet.

Kommunerna har hamnat i en rävsax. Å ena sidan ställer staten krav på dem att at emot ett visst antal nyanlända. Där gäller alltså inte det kommunala självstyret. Å andra sidan har det kommunala självstyret när det gällt uppförande av exempelvis modulhus till nyanlända reglerats av andra statliga myndigheter, såsom Länsstyrelserna. Kommunerna har haft att välja, ska man ignorera anvisningslagen eller bryta mot byggregler? Det finns ett konstitutionellt dilemma i denna lagstiftning.

Malmös S-ledning ger uttryck för klarspråk– i denna fråga. Annars har kommunen också skapat alldeles egna problem. Socialtjänsten i kommunen har bland annat gjort sig känd för att betala ut försörjningsstöd till tillståndslösa, något som kan permanenta deras närvaro i Sverige. Det är lika med att sända dubbla signaler till tillståndslösa.

Att S-ledningen uppvaktar regeringen bara någon vecka efter den stora S-kongressen i Göteborg är också anmärkningsvärt. Varför förde inte ombuden från Malmö och Skåne där fram att S-politiken är svårförenlig med verkligheten för såväl stora som små kommuner? Det verkar som de tunga kommunföreträdarna på S-kongresser låter ombud som saknar tyngre plattformar föra en mer ideologisk talan. Kongressen ska vara ett forum för övertygelse – inte för ansvar. Det uppfattades som att kongressen justerade migrationspolitiken till att bli något mer generös. Även i utspel som detta finns ett spår av partitaktik.

På den kongressen gick nämligen arbetarkommun i Malmö ut och krävde att de tillfälliga asylreglerna ska tas bort om tre år. Kommunpolitiker brukar vara kända för ansvarstagande och pragmatism. Malmös socialdemokrater personifierar i stället de dubbla budskapen, landets gränser ska vara öppna medan Malmös gränser ska vara stängda. Andra ska ta emot fler, men just Malmö ska inte ta emot någon. Det är om något ett osolidariskt handlade.