Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Barometern-OT:s Lotte Zenkert diskuterar med Kjell Albin Abrahamson.
Lyssna! 2008-06-08 | Uppdaterad 2008-06-24
Utrikesbevakning är lyx. Men frågan är ju hur många som frågar efter denna lyx. Den som följer media märker nämligen snabbt skillnaden mellan sådan medierapportering som riktar sig mot människor som måste ha informationen för sitt eget beslutsfattande och den som vänder sig till dem som ”bara” är allmänt intresserade.
Den förra är så mycket mer exakt – felinformation kan snabbt ge tydliga förluster, fel i den senare ger bara oss vanliga människor bristande verklighetsorientering. När behöver vi egentligen oundgängligen kunskap om utlandet i vår vardag?
Åter: därför att den goda utlandsbevakning vi har i Sverige lyx. Sveriges radio är vår viktigaste leverantör av denna, tillsammans med två tre rikstidningar. Dessa besvärar sig att ha egna utrikeskorrespondenter i stället för att köpa in nyhetsråvara av anglosachsiska nyhetsbyråer.
Dagen före Svenska flaggans dag fick Kalmar del av en av våra mest erfarna reportrar: radions Kjell Albin Abrahamson, i dag stationerad i Warszawa. Barometern-OT och Blekinge Läns Tidning fick tillfälle att möta honom i en paus efter skolframträdanden. (Lyssna till samtalet med honom … ).
Realismen har en gång definieras som ”verkligheten sedd genom ett temperament”. Detta gäller nog speciellt för våra tunga utrikeskorrespondenter. Exempelvis Cecilia Uddén, Nils Horner och Kjell Albin Abrahamson själv är alla tydliga profiler. De väljer och sovrar. Vår utrikesbild bygger på deras omdöme. Man kan nästan säga att de är de sista traditionella reportrarna i en medievärld där beslut i en planerad nyhetsproduktion annars allt mer centraliseras till nyhetschefer och mellannivåer. Till känselspröten på andra sidan landsgränsen har nyhetsmanagementet ännu inte nått…
Samtidigt berör Abrahamson ett annat slags styrning, som egentligen är lika ihållande: korrespondentens samspel med hemmapublikens förväntningar. Det är en anpassning som kanske skulle kunna kallas ”nyhetsmässig”, men lika gärna ”tillrättalagd”. Vi får en utrikesrapportering som tar sin utgångspunkt i vår egen världsbild. Det som tydligt bryter mot denna, eller det som bekräftar den, ges utrymme. Det som inte kan passas in alls riskerar att falla mellan stolarna.
Ett exempel är rapporteringen från primärvalens USA. Vi vet allt om kampen mellan Barack Obama och Hillary Clinton, eftersom det kan passas in i berättelsen om grupper i underläge som tar sig upp. Vi vet desto mindre om republikanen McCain, eftersom han inter knyter an till några heta teman.
Samma sak i Libanon: vi förses med rapporter om det storstrategiska spelet mellan Israel, USA, Syrien och Iran. Men Libanon som haltande fungerande demokrati och spelet mellan dess olika partier, trosriktningar och etniska minoriteter uppmärksammas föga. Det skulle nämligen kräva en annan referensram än det storstrategiska perspektivet.
Abrahamson är en av de reportrar som kämpar mot de stereotyperna. Må Sveriges radio länge än lägga sina resurser på honom och hans kolleger i stället för som public service-kollegan SVT på såpor och sång!
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA