Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2008-05-10 | Uppdaterad 2008-05-10
Det är en glad Lena Adelsohn Liljeroth som besöker Kalmar på lördagen. Hitskjutsad i bil från Göteborg, besök på designcentret i Nybro, och nu brunch under ett solparasoll på den nyrenoverade funkisrestauranten Byttan i väntan på att invigningen av Kalmar konstmuseum ska gå av stapeln.
Ibland kan också kulturministrar få koppla av och njuta av försommarvärmen.
Men att Lena Adelsohn Liljeroth också är proffspolitiker märker jag snabbt under intervjun; hon tar initiativ, för tydligt fram sina egna teman och perspektiv i samtalet. Positiva formuleringar här; distansering från socialdemokraterna där. Lagom mycket moderatpolitik i nyckelformuleringar.
Under intervjuns gång börjar jag undra om det verkliga problemet för den statliga kultursektorn egentligen inte är att den är statlig. Det vill säga, de avgöra inflytandena på dess värderingar och verksamhetsinriktning – makten över diskursen skulle man kunna uttrycka det finkulturellt – ligger inom politiken och inte inom respektive ämnesdiscipliner. Det finns mycket som skiljer Marita Ulvskog och Lena Adelsohn Liljeroth, men också det som förenar.
Man kan naturligtvis säga att det i demokratins väsen ligger att de folkvalda ska ha högsta makten över de verksamheter som lever av skattepengar. Men man kan också hänvisa till Hans L Zetterbergs artiklar om skilda samhällssfärer med skilda normer, framgångskriterier och institutionella regler. Här är politiken sidoordnad konsten, vetenskapen, religionen och ekonomin. Det skadar alla parter om ett samhällsområdes normer appliceras på en grannsektor: politikens på kulturens eller vetenskapens, likaväl som vetenskapens på politikens.
När vi i samtalet kommer in på de svenska museerna märks detta särskilt tydligt. Kulturministern noterar de diskussioner som pågår om vad museer egentligen ska syssla med, hur deras kärnkompetenser ofta hotas i dag och hur de ska kunna spela sina roller som fästpunkter – noder – i kvalificerade kunskapsnätverk. Men hon tycks inte vilja göra något egentligt åt problemen. Detta skulle nämligen kräva att man diskuterade de politiska inflytanden som finns, oavsett partifärg.
Och i förlängningen ta i den heta frågan om vem i samhället som ska få problemformuleringsprivilegiet i den statliga kultursektorn. Var ska makten över dagordningen ligga? I ett gammalt, traditionsbundet Sverige sammanföll verksamhetsföreträdarnas perspektiv med statsmaktens, eftersom de formulerade detta. I dag har de gått näraliggande, men skilda vägar.
Speciellt kommer frågan upp när institutionschefer ska tillsättas. De utnämningar som skett inom kultursektorn har nu ofta tagit fasta erfarenheter från allmän förvaltning och i några fall från enskilt näringsliv. Vi har i dag bara tre chefer med professorsbakgrund i museisektorn: Solfrid Söderlind för Nationalmuseum, Anders Björklund vid Etnografiska och Dan Lundberg vid svenskt visarkiv. Många museichefer har inte ens disputerat. En av effekterna av detta är oåterkalleligen att själva ledningskulturen bland kulturinstitutionerna ändras: informella normer som kan vara lika viktiga för kvalitet och verksamhet som de som finns på papper.
Om Lena Adelsohn Liljeroth anser att detta är ett problem visar hon det inte. Vilket jag tycker är ett problem för kanske inte den moderata kulturministern, men väl för hennes väljare och för det vi hoppas ska vara ett Kunskapssverige.
I grunden är inte frågan om exempelvis de barnperspektiv kulturministern talar sig varm för är bra eller dåliga. Utan om var själva utvecklings- och normbildningscentrum för kulturinstitutionerna ska ligga: hos ämneskompetensen eller hos politik och förvaltning. I ett allt mer internationaliserat kunskapssamhälle där nätverk över gränser blir lika viktiga som de inom länder kommer den frågan bli allt hetare.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA