Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2007-10-19 | Uppdaterad 2007-11-02
Lyssna till samtalet via länken här nedan
Har folkpartiriksdagsmannen Tobias Krantz rätt svar? Det är egentligen mindre viktigt än att han ställer den relevanta frågan. Vad händer med svensk demokrati när de politiska partierna blir vad han kallar valpartier: lättrörliga ytorganisationer som vet att kampanja, men sällan för samma politik under längre tid.
Klarar sådana partier av att förankra politikens elitbeslut bland medborgarna, eller att rekrytera de goda politiska ledarna, eller att jämka samman en mängd olika svar på sakfrågor till begripliga samhällsalternativ? Han kontrasterar valpartiet mot två andra idealtyper: det breda folkrörelsepartiet och det idealdrivna idépartiet.
Eller kommer de huvudsakligen att slåss med varandra i politikens centrumfält, med intill förväxling lika slagord?
Tobias Krantz är själv en stark förespråkare av idépartier, rörelser tydligt förankrade i samhällsperspektiv och värden, en grund som inte byts ut vid svackor. I dag har vi bara en karikatyr av ett idéparti kvar, nämligen vänsterpartiet. Möjligen pågår inom centern en idérenässans, men det är svårt att säga hur länge den varar.
Det paradoxala är ju att det politiska systemets förmåga att företräda sina medborgare snabbt krymper när alla partier kämpar i mitten. Bredden av valfrihet kan då symboliseras med Henry Fords kända argument för T-forden: ”Den finns i alla färger man vill ha, så länge man väljer svart”. Eftersom samhällsutveckling alltid innebär förändring kommer en politik av valpartier egentligen att utestänga väljarna från möjligheten att påverka förändringen. Den kommer att drivas av andra delar av samhället – politiken får tacka och ta emot vad som sker.
Tobias Krantz eget förslag till reform är att inrätta ett antal politiska idéstiftelser. Modellen finns i Tyskland, där institutioner som Konrad Adenauer Stiftung eller Karl Albrecht Stiftung erbjudit plattformar för idédiskussion och möte mellan politik, vetenskap och filosofi. Stiftelserna har också skött delar av de tyska politiska partiernas internationella kontakter, och därmed betytt mycket för demokratisering i inte minst Sydamerika.
Det man kan invända mot Kratz förslag är att det svenska partisystemet redan nu är övergött av skattemedel. De politiska partierna lösgör sig gradvis från beroendet av medlemmar och sympatisörer och blir delar av den offentliga maktstrukturen. Att elda på med ytterligare resurser till denna redan förvuxna reaktorhärd är minst av allt att rekommendera. Krantz är själv inne på att partistöd snarare borde omfördelas. Det är i sig en god tanke, som skulle öka vanliga medlemmars och frivilligas inflytande över det som i dag är professionella avlönade kadrer.
Är en sådan förändring möjlig? Tja, 1866 lyckades det svenska riddarhuset med att avskaffa sin egen makt. Skulle dagens politiker om de övertygades vara mindre besjälade av reformvilja för det allmänna bästa än Sveriges välborne och högvälborne herrar riddare, friherrar och grevar var för 141 år sedan?
Tobias Krantz
Antologin i vilken Tobias Krantz medverkar
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA