Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2009-10-17 | Uppdaterad 2009-10-17
Blev det som vi trodde. Årets möte i Karlskrona av den säkerhetspolitiska konferensen Pax Baltica – tjugoårsjubilerande även den – ställde frågan. Det fanns många svar, men de kan sammanfattas i en föreläsares replik: det blev långt bättre än tidigare. Men inte så bra som det hade kunnat bli. Och en del i den utvecklingen är Sveriges ansvar.
Tidigare hörde vi om de baltiska tigerekonomierna – allt gick tydligen bara upp och fram. I dag hör vi om i synnerhet den lettiska krisekonomin. Allt går bara ned och tillbaka. Bankmannen Bo Kragh gav ett initierat och kraftfullt framfört perspektiv på den processen, från det baltiska frigörandet från rubeln till dagens ambitioner att komma med i euron. I realiteten, konstaterade han, har svenska affärsbanker övertagit centralbankens roll i Lettland och även i Estland. SEB och Swedbank är i dag de yttersta garanterna att inte kreditsystemet faller samman; staternas egna riksbanker har i dag inte rätten att stå som yttersta garanter för nödlån. De måste hålla sig inom en obönhörligt satt kreditgräns.
Kraghs konstaterande ger onekligen relief till debatten om vårt ansvar att stödja våra grannländer. I synnerhet i Lettland hårdsparar staten på ett sätt som skulle vara helt otänkbart här – sjukhus och ålderdomshem stängs, och många äldre är helt beroende av sina barn för försörjningen.
Man kan naturligtvis tycka att Lettland borde ge upp strävan att införa euron och låta sin valuta flyta. Men det skulle inte minst drabba alla de letter som har stora lån i främmande valutor. Man kan, likt Anders Borg, tycka att landet borde införa nya skatter och spara än mer. Men frågan om det är politiskt möjligt. Och hur hårda påfrestningar den lettiska demokratin tål. Det är i alla fall inte vår sak att lägga ut ytterligare hinder för de lettiska partier som i dag ska hantera sparprogrammen, även om många av dem mer är stödgrupper för ”minigarker”, som Kragh kallade ledarna i efterföljd till Rysslands oligarker.
Journalisten Arne Bengtsson, reporter i Baltikum för bland andra TT såg ändå en öppning i Lettland i och med ekonomikrisen. Språkgränserna i partipolitiken mellan de ryskspråkiga och de lettisktspråkiga partierna höll gradvis på att mjukas upp. De svåra besluten som nu krävdes av lettiska partier gjorde att de mer än tidigare var beredda att söka brett stöd och inte utesluta några samarbetspartners.
Bengtsson gav en god fördjupning i hur relationerna till de ryskspråkiga minoriteterna i Estland och lettland hade utvecklats, men konstaterade också att ungefär 17 procent av befolkningen fortfarande av olika skäl saknade medborgarskap. En nyinflyttad svensk skulle i många fall ha större politiska rättigheter i Lettland än en rysktalande person som bott i landet i hela sitt liv. Att vända de ryskspråkiga från Moskva till det egna baltiska samhället var en ödesfråga för de tre republikerna, var hans slutsats. Frågan är vilka förutsättningar vi har i Sverige och i övriga EU att skynda på den integrationen.
Relationerna till Ryssland tog också upp en betydande del i folkpartiriksdagsmannen Allan Widmans genomgång av säkerhetspolitiken i vårt närområde. Här är, kan en betraktare konstatera, onekligen värdet av Sveriges åtaganden gentemot Baltikum en infekterad punkt. I början av nittiotalet visade vi betydande intresse för att stödja de nya republikernas oberoende. I dag har det svenska ointresset resulterat i ett motsvarande baltiskt ointresse för Sverige. Bäst vore faktiskt, upprepade Widman, om vi gick med i Nato. Då skulle våra möjligheter att aktivt ta ansvar för stabiliteten i vårt närområde växa betydligt.
Frågan är väl om det skulle hjälpa. Mer handgripliga förberedelser för svenskt stöd i en kris – exempelvis med flygpatrullering av baltiskt luftrum – lyser med sin frånvaro. Betraktaren får en stark känsla av att vi här, liksom i ekonomin, ogärna vill kännas vid det ansvar vi faktiskt har.
Tänk om fler diskussioner likt dem på Pax Baltica kunde hjälpa den oförmågan!
Lyssna till ett samtal med Allan Widman via länken här bredvid.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA