Lyssna! 2009-05-22 | Uppdaterad 2009-05-25
Det nya Kalmar måste vara ett uttryck för vår samtid! När organisationer bjuder in arkitekter hörs repliken ganska ofta efter frågor om försiktiga frågor om höghus och en stadsprofil präglad av slott och domkyrka.
Vi kan inte leva i ett museum, utan måste utvecklas genuint, efter vår egen tids formspråk, fortsätter den besökande tjänstemannen med sina kmonstnärligt/akademiska meriter, och den inbjudna menigheten nickar meningsfyllt. Vem vill framstå som Åsa-Nisses hötorgsvederlike i en stadsdiskussion?
För alla dem som då nickar mer av eftergivenhet än av övertygelse är Axess senaste nummer om klassisk arkitektur en lisa att läsa. Allt är ju vår samtid konstaterar redaktörerna; Jakriborgs mänskliga skala och modulerade gatumiljö med mecdeltida mönster lika mycket som Turning Torso. Har inte modernismen förvandlats till ett makthavarnas rutinmässiga slötänkande, ungefär som klassiciemen i början av 1800-talet?
Tidskriften och Axess webb-TV har tidigare fört oss in i diskussiion om modernt figurativt måleri som tar de gamla akademiteknikerna i anspråk. Är det sköna skamligt, är frågan. Blir något finare av att sakna rim, meter eller begriplig bild?
I dag intervjuar Barometern-OT en aktiv i denna rörelse, nämligen den västsvenske redaktören Carl Forsberg, av av krafterna bakom tidskriften Aorta, och nu även utgivare av bloggen Nya Babylon.
För några år sedan, konstaterar han, kom den gruppering han verkade i att kallas ”retrogardister” och hade en tydlig karaktär av protestgrupp: i protest mot kulturklimat och kultursidor. I dag är de många aktiva mer sysselsatta med de egna alternativen inom konsten, litteraturen och en del också inom arkitekturen. Hur finner man friska och fungerande konstyttringar som bärs fram av den fond av tekniskt och kulturellt kunnande som vår kultur- och konsttradition har burit med sig?
Den som lyssnar till honom inser också snabbt att mycket av det klassiska lever vidare under annat namn i dagens kulturliv. Möjligen inte i det där konstnären själv vill framstå som nydanandets centrum. Men vad är en protestsång utan meter som göfr att människor kan sjunga med?
Nu ska vi alltså bygga nya stadsdelar i Kalmar. De nyskapelser vi sett – särskilt då Varvsholmen – har blivit ganska traditionella och inte särskilt anmärkningsvärda modernistiska yttringar: stål, plåt, glas, vita väggar i en stil som lika gärna kunde finnas i Auckland som i Luleå, men som hamnat just här.
Hur vore det om ansvariga kommunala valda gjorde en studieresa till någon av de byar och orter där nyurbanism och tradtionella byggstilar fått slå igenom? Många som bor i Kalmar skulle i alla fall bli tacksamma över att likhetstecknet mellan ”samtid” och ”höghus” suddades ut.
Modernism är för mig gracil tjugotalsfunktionalism eller varför inte Hårlemans sköna lagerlängor från sent 1700-tal i Karlskrona. Proportion och funktion ingår en organisk förening med sparsmakad skönhet i mänsklig skala. Om något är passé i dag är det väl uppriktigt sagt sådana knasyttringar som Malmös Turning Torso?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (25 ST.)
ANNONSERA