Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2007-11-02 | Uppdaterad 2007-11-21
Lyssna till samtalet via länken här nedanför
”Sätta Kalmar på kartan” är ett slagord som kommunpolitiker tycker om att svänga sig med. En som verkligen gjort detta är stadens professor i filosofi (ja vi delar honom med Lund), nämligen Per Bauhn.
Per Bauhns artiklar i rikspressen har satt ned riktpinnar för våra resonemang om funfamentalismen. Hans arbeten om dygd, mänskliga rättigheter och å andra sidan terrorism bildar en lång lista i bibliotekskatalogen. När jag når honom per telefon är han dessutom just hemkommen från konflikternas Belfast.
Varför tynar nu äntligen våldet där, frågar jag honom. Och får svaret att uppgörelserna mellan båda sidornas företrädare dels gjordes över huvudet på extremisterna, dels framgångsrikt marginaliserade dem.
”De ändrade inte åsikt. Men de dog ut.” är en replik jag minns från en populärvetenskaplig tidskrift. Den avsåg anhängare till en numera glömd fysisk teori. Men kanske är den lika tillämplig på snart före detta terroristgrupper. Associationerna går också till en passage i Herbert Tingstens memoarer, där denne talar om smärtfyllda minnen. ”Smärtan dör inte. Men vardagen fortsätter och minnena flyttar längre in i den dammiga bråten och aktualiseras alltmer sällan” (citerat ur minnet). Är det likadant med de hårdaste politiska konflikterna?
Nog är det bättre att förebygga dem. Hur? Per Bauhn talar om vikten av att engagera åtminstone majoriteten kring det gemensamma – en mening, ett mål, ett värde som ger liv i vårt samliv, trots all inre osämja. Något som ger engagemang.
Jag för på tal den civilreligion som präglat många samhällen, och Per Bauhn håller med, men gör också en mycket tänkvärd anmärkning: de gemenskapens berättelser som fungerade i nationalstatens homogena samhällen tillhör sannolikt historien. Något nytt måste växa fram.
Troligen, och nyckelordet är ”växa”, tror jag. Möjligen därför att jag är mer pessimistisk än Bauhn när det gäller abstrakta värdens förmåga att mobilisera – det emotionella är starkare än det intellektuella i dessa sammanhang. Den politiska gemenskapen bygger, misstänker jag, mer på det samfällt upplevda än det samfällt tänkta. Men den behövs.
Har vi i dag politiker som kan formulera denna nya gemensamma berättelse? Frågar någon mig svarar jag med ett tydligt nej. Det är troligare att författare, filmskapare, sångare eller diktare ger röst åt den än någon av våra folkvalda. Är detta bra eller dåligt? Det tål att fundera på.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA