Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2007-10-19 | Uppdaterad 2007-10-23
Lyssna till samtalet via länken här nedan
När någon sjuksköterska får uppgiften att vara vårdcentralschef brukade det i alla fall tidigare uppstå en het debatt. Verksamheten skulle gå över styr om den inte leddes av en läkare. Och tanken är god – kringverksamhet måste anpassa sig till det viktigaste. Och det läkaren gjorde var ju det viktigaste.
I dagens arbetsliv är det en sanning med modifikation. Att vara arbetsledare och verksamhetsansvarig är att hålla många bollar i luften, att regissera de relationer och villkor som alla på en arbetsplats finns i. Hela tiden med koll på slutresultatet.
Det finns många läkare som har de ledaregenskaperna. Det finns också läkare som saknar dem.
Samma sak med deras akademikerkolleger prästerna. Den som förvaltar sakramenten och levandegör Guds ord i mässa och vardag har självklart en auktoritet. Men behöver den ta formen av arbetsledning?
Jag har frågan i bakhuvudet när jag intervjuar syster Kerstin Persson i Två Systrars församling i Kalmar. För dagen är hon civil – under mässorna bär hon stolt Samaritersystrarnas svarta högtidsdräkt, kännetecken för hennes ämbete i Kyrkan.
Syster Kerstin har verkat i församlingen sedan den grundades och är nu den som har bäst erfarenhet hur den organisatoriska grunden till det livaktiga församlingslivet läggs. Hon är under luckan innan en nyrekrytering till en prästtjänst församlingens verksamhetsansvariga och samordnar ett femtiotal frivilligas och anställdas insatser.
Jag tycker själv att det är lite underligt varför kyrkonämnden i Kalmar tycks ha gått på rutin och valt att kalla en komminister som dessutom ska vara arbetsledande. Borde nämnden inte ha höjt sig över rutintänkandet och sett till att Kerstin Persson fick ett fullt mandat? Som med i församlingen ser jag hur väl hon förvaltar sin uppgift.
Som relativt gammalkyrklig har jag svårt att se hur rollen som främst sakramentsförvaltare i mässan kan bäras av en kvinna. Mässan är i någon mening ett heligt skådespel, där prästen representerar Jesus Kristus. Sammaledes i den sakramentala predikan under mässan.
Detta betyder ju inte att kvinnor som grupp skulle vara mindre lämpade att förmedla Guds ord, att de skulle ha mindre att säga. Eller att kvinnor skulle vara sämre skickade till arbete inom kyrkan i största allmänhet. Rollfördelningen har bara hamnat så här, och ändrade vi det skulle vi medvetet bryta mot det Jesus lika medvetet införde.
Därför håller jag med dem som hävdar att hierarkitänkandet varit en olycka för kyrkan. Många drivande och skickliga kvinnor har låsts till sina uppgifter eftersom de enda riktiga yrkeskarriärer som funnits har varit reserverade för präster. Och vad säger att den som har den sakramentala särställningen också är den bäste chefen?
Så fram för nya bredare karriärvägar. Såvitt jag vet har Svenska Kyrkan exempelvis inga ärkediakoner. Kvalificerade befattningshavare med tunga ansvarsområden, vars ämbeten är lika fast instiftade som diakonens, prästens och biskopens. Tja, det är ett snabbt taget exempel. Men nog skulle slitningarna och konflikterna om prästrollen i Svenska kyrkan minska och man avskaffade detta ämbetes faktiska monopol på karriärmöjligheter?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA