Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2009-03-25 | Uppdaterad 2009-03-25
Då och då bryter de glada hojtandena från barnen igenom, när Peter Bexell ger perspektiv på alla våra kyrkor och hur de ska brukas i framtiden. Vi sitter i Två Systrars kapell i Norrliden i norra Kalmar och familjehögmässan har just avslutats. Från kyrkorummet har besökarna strömmat ut i kafferummet, medan några barn redan spelar pingis i ett rum bredvid. (Lyssna till samtalet och de glada barnen på ledarsidans webbsajt.)
Två Systrar är en liten, ung kyrka i en tätt befolkad förort. Många gånger finns kyrkobyggnaden under helt motsatta villkor: den är stor, kanske medeltida, och står på en närmast folktom plats på landsbygden. Visserligen ger staten bidrag till Svenska kyrkan, men de förslår inte långt för små församlingar. Inom tio år måste något göras, konstaterar stiftsadjunkten Peter Bexell. I antologin Kyrkorummet – kulturarv och gudstjänst utvecklar han och hans medförfattare möjliga utvecklingslinjer.
En innebär ökad tydlighet om vad som är en specifik kyrkobyggnads styrka. Är den en samlingspunkt för gudstjänstfirare och samhället i övrigt? Är den ett mål för besök – kanske borde vi säga pilgrimsfärder – och bör vara öppen endast sommartid? Är den egentligen ett begravningskapell för alla dem vars släktingar finns på den omgivande kyrkogården?
Utan styrkan att välja och prioritera kommer Svenska kyrkan drunkna i rollen som byggnadsförvaltare, konstaterar Bexell. Och möjligen kommer kulturarvsrollen att skymma det väsentliga: att kyrkorummet är ett hjälpmedel för gudstjänstlivet. Då måste vi också fråga oss hur vårt samtida gudstjänstliv ska få sätta sin årsring i en miljö präglad av tidigare generationers trosliv.
Eller är det kanske mer meningsfullt att ha gudstjänsterna i församlingshemmet bredvid?
Och hur ska vi se på de rum som inte längre behövs? Flyttar heligheten med verksamheten, eller sitter den i plats och väggar? Peter Bexell kontrasterar den katolska viljan att för lång tid bevara en gång använda rum med protestantismens poängterande av det flexibla. Men så lätt är det inte, säger han, se bara på dessa öde kyrkor och ruiner som fortfarande besöks och där vi finner det naturligt att möta nyresta kors och anslag om friluftsgudstjänster.
Att gå in i många detaljer är egentligen inte meningsfullt – antologin tar ett alltför brett grepp på hur kyrkorummet kan utvecklas som resurs för dagens gudstjänstfirande församlingar för att det ska kunna komprimeras i en anmälan. Men en detalj som vi kommer in på ger en nyckel till hur vi ska se kyrkans utveckling.
Drivkraften bakom församlingssammanslagningarna och stora samfälligheter är, konstaterar Bexell, viljan att skapa tillräckligt beslutskraftiga enheter som kan ta svåra beslut när antalet medlemmar minskar. Men i många grannländer förblir församlingar små, medan stiften tar på sig de uppgifter den lägre nivån inte mäktar med.
Håller vi i Sverige på att växa in i en samfällighetskyrka, där den kyrkokommunala strukturen långsamt överflyglar den pastorala, med relationen mellan stift/biskop och församling som de viktigaste?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA