Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2008-03-28
Hirsch, Thiel, Freudenthal, Storch, Valetin. De högborgerliga porträtten i samlingssalen på andra våningen i församlingshemmet vid Stockholms synagoga gav onekligen effektfull kontrast till Fisksätraimamen Awad Olwans muslimska perspektiv på Jesu och Muhammeds politiska budskap. Med märkbar mellanösternretorisk humor gav han sin tros syn på det gamla och det nya förbundet – och det nyaste, det som kommit med den siste profeten ungefär 600 år efter den näst siste.
Hörtvärt? Synnerligen! Liksom överrabbinen Morton Narrowes tidigare föredrag om Jesus som andlig ledare och relationen mellan Messiasprofetior och Jesu liv. Var Jesus politiker för Olwan, i det att han proklamerade det gamla förbundets slutpunkt och öppnade tron för hela världen, var han det inte alls enligt Narrowe. Den romerska makten struntade helt i att förfölja lärjungaskaran när påskkrisen var över. Andlig förnyelse var inte deras ansvarsområde.
Centrum för samtidsanalys, i vars ram seminariet skedde i veckan, leds av biskop Bengt Wadensjö med teol dr Susanne Wigorts Yngvesson som ställföreträdare. Årligen samlar centret deltagare i första hand från kristendom, judendom och islam till diskussioner, detta år om gränsytan mellan religion och politik. Att den gränsytan verkligen blivit allt viktigare markerades inte minst av förre statsministern Ingvar Carlsson, som konstaterade att han om han finge börja om i dag skulle ha börjar läsa teologi, likaväl som nationalekonomi och statskunskap, för att förstå sin omvärld.
Att mötas mellan tre världsreligioner är minst av allt en enkel process. Wigorts Yngvesson tog upp ett av spänningsfälten i sitt anförande: mellan sanningskrav, yttrandefrihet och rätten till trosfrid. Andra skymtade indirekt hos Olwan; islam som gudsfruktan inför den gemensamme guden får universalitetskrav som kan omtolkas till anspråk på att vara all trosutvecklings oomstridda facit.
En väg framåt antyddes av Jackie Jakubowski, chefredaktör för Judisk krönika, som under temat Politik som religion diskuterade kring skillnaderna mellan religion, civilreligion och ideologi som religionssubstitut. Det är när vi inte håller skillnaderna klart för oss, när vi för över normer och attityder från ett område till de andras arenor som problemen gror, konstaterade han. När civilreligionens moralregler får ersätta tron uppstår obalanser likaväl som när ideologin får göra det, och tvärt om. Med förskräckande resultat som följd.
Spänningar fanns också i själva ansatsen för många av inslagen: trons former som i mycket givna av omgivande samhälle. För det är när den drabbar den enskilde, som därmed ser sig tvungen att gå emot det omgivande samhällets normer, som de verkliga konflikterna flammar upp. Det gäller den kristne konvertiten i muslimsk miljö, men allmänt den minoritetstroende i alla miljöer. Var går gränsen mellan den i tron brinnande och fanatikern? Många av talarna, Ingvar Carlsson medräknad, tenderade att resonera i samfundstermer. Samexistens och tempererad dialog mellan religiösa ledare, institutioner och samfund är nog egentligen långt enklare än den mellan enskilda människor som offrat och lidit för sin tro, vilken denna nu än är. För henne är den het och nyvunnen, medan samfunden själva kan se sig som mogna och utan behov av aktiv mission. Skulle en åhörare föreslå ämne till kommande seminarier hos Centrum för samtidsanalys bleve det kanske just detta: Tolerans och väckelse – hur ska de samexistera?
I seminariet i synagogan gav spänningarna i alla fall fördjupning, genom dem vi förstod mer av oss själva än tidigare. Och vi fann pärlor – insikter – där vi tidigare aldrig letat!
Per Dahl
Per Dahl
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA