Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2007-11-16 | Uppdaterad 2007-12-20
Det märks att min motpart i samtalet är van att hantera opinioner och åsikter. Och van att söka påverka den. Inte för inte var han VD för den byrå som gjorde filmen om den intelligenta värktabletten, Iprenmannen.
Fungerar det då att låta moderaternas kommunikation bryta av lika mycket den traditionella som det gjorde för Ipren att avvika från traditionell läkemedelsreklam? Det finns en komplikation som jag blir allt mer medveten om allteftersom samtalet fortskrider.
Den som lämnar en utprickad politisk idéled riskerar att tappa i tankedjup. Och dessutom att förväxla stämningar och känslor – måhända utbredda – med utmejslade idékomplex. De senare skapar sammanhang mellan de förra. Mellan alla de praktiska förslag, attityder, krisaktioner och känslor som är politikens pusselbitar.
Det är kanske orättvist att haka upp sig, men när Per Schlingmann nämner den amerikanske ekonomen Richard Florida eller den radikale Aron Etzler – eller för den delen också Al Gore – gräver han nog inte tillräckligt djupt.
Få begär att den i dag utövande politikern också ska vara idéhistoriker. Att han eller hon ska hinna berusa sig med Platon, nyktra till med Aristoteles, sträva uppåt med Thomas av Aquino. Kunna se ekonomins strävsamma kärna med Adam Smith, distansera sig till förändring med Joseph Schumpeter eller inse hur litet vi kan styra och veta om samhället kring oss med Friedrich von Hayek. Politikern måste till skillnad från den kammarlärde vara en handlingens man.
Men det minskar inte kraven på honom eller henne att vara det som Edmund Burke kallar ”philosopher in action”. En person beredd både att kontemplera och att praktiskt organisera för att uppnå mål.
Huvudkonflikterna i den politiska tradition som lett oss till fria samhällen i väst handlar inte om arbete mot kapital, eller inneslutning mot känslor av utanförskap. Idéströmmens ruskprickar har märkt ut ställningstagande kring individens rätt mot de många, kring grader av tillit till människans förnuft, kring växlande tilltro till hennes kapacitet att vara god.
Våra förslag till hur utanförskap, fattigdom eller miljöhot ska mötas hänger sedan intimt samman med vart vi kom när vi navigerade efter sådana sjömärken. Ska politiker ingripa? Ska de lita till en spontan utveckling? Ska vi planera förnuftsmässigt för alla? Tror vi att människor möter förändringen bättre var och en i liten skala?
Samma upplevelse av omvärlden kan ge helt skilda svar, helt skilda förslag, beroende på vilka grundvärden den som ska yttra sig utgår ifrån.
Jag tror inte att de nya perspektiv som nu moderaterna vill stå för egentligen ändrar på de grundvärden som alltid varit moderaternas. Men jag saknar den eftertänksamma reflektionen, och viljan att pedagogiskt lyfta fram den utgångspunkt för politik som tanken ledde fram till. En bas för allt det goda praktiska.
Att ge en sådan bas tillhör de politiska grupperingarnas grundplikter i vår gemensamma offentlighet. Få av oss andra hinner eller orkar renodla, problematisera och syratvätta våra föreställningar. Det blir lite hit och lite dit. Inte för att vi är dumma, men för att vi måste lägga ned vår tid och kraft på annat mer akut.
Om politiker inte åtar sig den allmännyttiga uppgiften att sätta ut idéfarledernas gröna, röda och gula prickar, hur ska vi då kunna mogna som medborgare? Hur ska vi ta det ansvar som det innebär att förvalta och utveckla det öppna, fria och civiliserade samhälle vi fötts in i? Och att ändra kurs?
Ingen försöker nå fram till alla sjöprickar. Vissa vill vi ha på avstånd. Men utan dem är det så mycket större risk att gå på grund.
Per Dahl
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA