Lyssna! 2009-08-03 | Uppdaterad 2009-08-03
Varför angav trettonåringen Pavel Mozorov sin far till kommunistpartiet? Pojken blev upphöjd till sovjethjälte och det är hans gärning devisen ”Lillebror ser dig” syftar på. Den svarta kuben i stadsbiblioteket i Kalmar är i sig oansenlig. Men dess dörröppning är en ingång till ett av jordens helveten. Här fanns inga vinnare, bara förlorare. Något år senare blev pojken avlivad av sina farbröder, som hämnd.
Till råga på allt visar sig historien om Mozorov troligtvis vara uppdiktad, så väl angivelsen som mordet. Inte av Sovjets fiender, utan av regimen själv. Intensiteten i helveteselden ökar, när beökaren inser att det påhittade var tänkt som hjältesaga och ideal, inte som varnande exempel. Som sådant hade det behövts – hur många tragedier av det slaget kan inte ha utspelats i terrorns och hungerns Sovjetukraina?
Informationsskrifterna runt kuben visar oss vad som hände i Sovjet, i Maos Kina och i Pol Pots Kambodja. En nyckel till händelseförloppen får jag i essäsamlingen Dietrich Eckharts onda öga, skriven av Per Landin och utkommen i våras. Landin behandlar visserligen inte Sovjet eller Kina utan tjugotalets Tyskland, men sättet att tänka är gemensamt. Tyvärr gör han det så inkännande att vi läsare har svårt att känna någon rågång mellan skildrare och skildrade. Den hade behövts.
De miljöer Landin för oss in i har kallats ”radikalkonservativa”. De befolkades av människor som förkastade det dekadent borgerliga, de tomma traditionerna, som ville se samhället börja på nytt. Bort med all uttjänt slagg, ge rum för kraft, samling och vilja.
Den som tar del av de tankevärldar Landin skildrar märker snabbt en sak: förtroendet för den vanliga människans förmåga saknas fullkomligt hos dessa intellektuella. De må luta åt höger eller mot vänster, ja åt båda hållen växelvis. Men tanken att samhällets grund är vi alla vanliga ganska medelmåttiga, kanske fördomsfulla, men då och då ändå lite förnuftiga, den tanken faller dem aldrig in. Utvecklingens motor är för dem viljestyrkan, uppoffringen, modet, hänsynslösheten, strävan mot den absoluta renheten.
Tänkvärt är att några av de radikala i Nazityskland till slut gled över till DDR och fortsatte att verka där. Landin spårar också personförbindelser mellan svarta tjugotalsintellektuella och röd Baader-Meinhof-terror på sjuttiotalet. Avskyn inför det borgerliga gick igen i nya uttrycksformer.
Lenin, Hitler, Mao och Pol Pot ville välta det gamla samhället över ände, finna en ren nollpunkt att utgå ifrån och skapa nya goda människor. För detta krävde de makt över människors sinnen, och för att få den måste de ha samma makt över människors kroppar. Om några måste offras för att lindra avsmaken inför det bestående, så må de offras.
Om det är något en borgerlig ledarsida ser som sin roll så är det att outnötligt fortsätta övertyga om vikten av förtroende för våra spontant framvuxna normer och för en samhällsordning som inte ska låta sig styras av storslagna politiska mål. Den som vill riva ned allt gammalt och starta från noll kommer också att riva ned alla de spärrar som i dag hindrar trettonåringar från att anmäla sina föräldrar till partipolisen eller deras farbröder från att ha ihjäl dem med kniv. Eller de civilisationens normer som gör att vi tar en sådan historia för en fruktansvärd tragedi, inte som en hjältesaga om revolutionär dygd.
Här är vårt kompromissande och skraltiga men öppna och skiftande samhälle med alla dess vanliga människor vårt främsta värn.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA