Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Lyssna! 2008-04-23 | Uppdaterad 2009-02-04
I tidningens möjligen lite glesa serie om tankesmedjor har turen denna gång kommit till Arbetarrörelsens tankesmedja, som här presenteras av sin utredningschef, Anne-Marie Lindgren. Vad är ”oberoende” för en tankesmedja, frågar Lindgren.
Är Arbetarrörelsens tankesmedja, tydligt anknuten till LO och socialdemokraterna, mer eller mindre oberoende av sina politiska utgångspunkter än exempelvis Timbro? Och har det egentligen inte gått mode i själva smedjenamnet? Är inte många smedjor ett slags förgyllda (mitt ordval) versioner av utredningsavdelningar?
Naturligtvis har Anne-Marie Lindgren rätt. Det enda relevanta när man ska bedöma är det material smedjan presterar. Är det av tillräckligt hög tankemässig kvalitet? Håller det? Om inte kan ju författarna vara hur oberoende som helst, de förblir ändå helt ointressanta.
Lindgrens perspektiv är också tankeväckande i en annan punkt. Hon talar om ”medellångt perspektiv” och vikten av att se verklighetens gränser för de politiska visionerna. Här är det faktiskt naturligt att anknyta till det den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò menare i en debatt i ett webb-TV-program från Axess (se länk). Nämligen att tankesmedjor kan syssla med många olika ting, och att det vi i Sverige har brist på är policyorienterad debatt, institutioner som lägger mer praktiska förslag och alternativ. De långsiktigt visionära är vi ju rikligen försedda med redan.
I min egen bild av tankesmedjors roll i svensk politik har en bild fötts under de här inslagens produktion. Är inte dagens tankesmedjor som de första restauranterna och musikerna i Paris och Wien för 200 år sedan?
När revolutionen slog sönder de stora adelshushållen stod kockar och köksmästare utan husbönder. Skulle man möjligen kunna servera mat på egen hand? Under kort tid växte begreppet ”restaurant” fram – mat som serverades till den som beställde, men av en klass som tidigare var förbehållen aristokratin.
I Wien pågår en liknande utveckling inom musiken. Mozart börjar fortfarande som anställd, men försöker leva som fri kompositör. För Beethoven är det redan otänkbart att vara i beroendeförhållande till någon salzburgsk furstbiskop som Mozart eller Esterhazy som Haydn.
I dag finns det restaurantkök av mångahanda slag. Några är oberoende, andra fortfarande knutna till ett eller annat storföretags koncernkansli. Åter är det matens klass som är det viktigaste.
Är tankesmedjnornas framväxt kanske inte så mycket ett symptom på de politidka partiernas kris som på de stora intresseorganisationernas minskade inflytande?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA