Louise Bringselius: Medledarskap det nya svarta

Ledare Artikeln publicerades

I en modern organisation – och framför allt i en komplex verksamhet där problem måste lösas i stunden – är delegering och medledarskap en nödvändighet.

Vi behöver många fler ledare, inte bara formella chefer, säger Linnéuniversitetets nye rektor Peter Aronsson i en aktuell intervju (Barometern, 8 november). Attityden är en del av ett vidare skifte i samhället, där kraften i kultur och medledarskap äntligen börjar erkännas.

Medledarskap handlar om att använda en större del av potentialen i organisationen. Utifrån en gemensam värdegemenskap uppmuntras medarbetare att ta ansvar och initiativ och fungera som ledare – ibland gemensamt, ibland individuellt (självledarskap).

Chefen sätter fortfarande mål och ramar samt axlar det yttersta ansvaret, men han eller hon förväntas framför allt stötta och skapa förutsättningar för medarbetarnas initiativ och engagemang.

Vissa kallar det nya ledarskapet för värderingsstyrt eller värderingsdrivet ledarskap, andra kallar det coachande eller delegerande.

Det här är ofta en mer krävande ledarstil än ett traditionellt, auktoritärt ledarstil – och det är dessutom lätt att falla tillbaka i fällan att ställa chefer mot medarbetare.

Det märktes inte minst när jag vid ett möte nyligen hörde en företrädare för en intresseorganisation för chefer förklara att hon tyckte det var ett problem att medledarskap hade blivit ”det nya svarta”. Hon ville hellre tala enbart om chefernas ledarskap och hon var uppenbart rädd att cheferna skulle behöva stå tillbaka.

Med den attityden missar man målet. Både chefer och medarbetare kommer alltid vara viktiga, men medledarskap innebär en möjlighet för dessa grupper att växa och utvecklas gemensamt och att samtidigt stärka verksamheten som helhet.

I en modern organisation – och framför allt i en komplex verksamhet där problem måste lösas i stunden – är delegering och medledarskap en nödvändighet.

På flera sätt är dagens utveckling som att lyfta på en våt filt, som har vilat över många av samhällets organisationer under snart ett decennium. Det finns nämligen intressanta paralleller till de idéer som kom att kallas för ”Den nya ekonomin” och som präglade åren kring millenniumskiftet. Då startades mängder av nya IT-bolag, där många av de unga, välutbildade medarbetarna ville se ett nytänk kring hur man arbetade i företag.

Illustrerande för tankegångarna vid denna tid är en artikel från Harvard Business Review 1993. Författaren Alan M Webber förklarar där hur det ökade beroendet av medarbetarnas kunskap gör att dessa medarbetare måste ges mer frihet att ta ansvar dels för sin egen produktivitet, dels för bolagens affärsmodeller och strategier.

Därför måste chefer i högre grad än tidigare våga lita på dessa medarbetare, även om det innebär att man gör organisationen mer sårbar. Relationen mellan företag och medarbetare behöver vara mer personlig än teknisk, menar Webber. ”Att skapa tillit är chefens viktigaste jobb”, skriver Webber.

Även i den då tongivande boken New rules for the new economy: 10 radical strategies for a connected world av Kevin Kelly (1998) lyftes ledarskapet och delegeringen fram som en av tio nyckelstrategier för framtidens samhälle.

Krisen i IT-branschen, ”Dotcomkrisen”, innebar att det lades en våt filt över den utvecklingen som Linnéuniversitetets nye rektor och många andra ger uttryck för. Men det är glädjande att man har hittat tillbaka. Medledarskap är - med rätta - det nya svarta.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr i företagsekonomi och docent vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...