Louise Bringselius: Människan har värde bortom prestationen

Ledare Artikeln publicerades

Nu blommar blåklockan på ängen och hängmattan hägrar i solen. Men många människor är trötta och börjar semestern med låg energi.

Det är svårt att hinna ge barnen full uppmärksamhet för föräldrar som kommer hem trötta från jobbet på kvällen. Att hinna hjälpa sina anhöriga, vårda kärleken och att dessutom få någon stund över för sig själv. Livet kan kännas långt från reklamen.

Det gångna åren har ohälsotalen ökat och mycket av ohälsan handlar om utbrändhet. Därför har människors balans mellan arbete och fritid blivit ett vanligt samtalsämne i debatten. Många människor arbetar för mycket, när pressen är hård och informationsteknologin gör att gränsen mellan fritid och arbetstid suddas ut.

Samtidigt är det fel att göra ohälsan och stressen enbart till en fråga om fördelning av klocktid. Det handlar lika mycket om hur vi har det på arbetet – arbetsmiljön och välbefinnandet. Många känner sig frustrerade och maktlösa i sin yrkesvardag. Det här är främst ett arbetsgivaransvar, men när det gäller offentlig sektor är det även en fråga för politiker. Deras ansvar handlar inte bara om sysselsättningssiffror och det slutar inte i och med att medborgaren får sin första lönecheck – det är då det börjar. För om offentlig sektor ska vara en attraktiv arbetsgivare och kunna hjälpa medborgare på ett bra sätt får arbetet inte bara vara en plikt.

Ändå är just ”plikt” ett ord som många politiker använder när de talar om arbete. Det innebär att arbetet ses som en börda. Så kan arbetet också vara, men ambitionen måste vara ett arbete som ändå känns meningsfullt. Ett arbete där människor trivs och utvecklas. Så lägger vi inte bara grunden för hälsa, utan också för innovation och kvalitet. Med pliktargumentet blir arbetet dessutom till ett ansvar för den enskilde, men med arbetsglädje som mål faller ansvaret bredare, på såväl politiker som arbetsgivare.

Arbetsglädje är särskilt viktig när offentliga arbetsgivare vill locka dagens unga generation. Dessa personer drivs inte i första hand av pliktkänsla, utan snarare av drömmen om att utvecklas och bidra till en större sak.

Men det räcker fortfarande inte. Diskussionen om balansen mellan fritid och arbete försvåras även av det faktum att fritiden inte per automatik är likställd med vila. Vissa upplever arbetet som en stor källa till glädje och utveckling, medan privatlivet kan kännas tungt och stressande. Det är särskilt vanligt i en tid då en stor del av den stress människor upplever kommer inifrån, i form av perfektionism och prestationsångest i privatlivet. Därför behöver vi ibland se till människans totala livssituation för att förstå ohälsan.

I forskningen menar vissa att man kan förstå balans mellan arbete och fritid på tre sätt: som en fråga om arbetstid, om engagemang i arbetet eller om övergripande livsnöjdhet. Det är bra med en diskussion om förkortad arbetstid, men vi behöver således även prata om hur offentlig sektor kan stimulera medarbetarnas engagemang och verka för god livskvalitet överlag. Det kan handla om flexibla arbetstider, möjlighet att arbeta hemifrån och ett motiverande ledarskap. Men det kan också vara så att vi behöver lyfta frågan om hur vi mer allmänt skapar livsnöjdhet. Att till exempel betona att människan har ett värde även bortom sina prestationer och att skapa andrum såväl i det privata livet som i arbetslivet.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr och docent i företagsekonomi vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...