Louise Bringselius: "Många argument för ett granskningsutskott"

Ledare Artikeln publicerades

Riksrevisionen ska vara en av kronjuvelerna i statens smyckeskrin. Riksdagens stolthet och folkets ögon på makten. Därför var det särskilt smärtsamt när förra årets skandal kring riksrevisorerna rullades ut.

Nu har riksdagen tagit ett första steg för att stärka sitt grepp om myndigheten och förhindra liknande skandaler i framtiden.

Förra sommarens skandal i Riksrevisionens ledning slutade med att samtliga tre riksrevisorer lämnade sina uppdrag. Sedan dess har tre nya riksrevisorer tillträtt och flera viktiga interna förändringar genomförts. Mycket tyder på att verksamheten idag fungerar väl.

I tysthet har en bred parlamentarisk utredning under riksdagen samtidigt arbetat med att utvärdera ett antal frågor med koppling till riksdagens styrning av Riksrevisionen. I början av sommaren släppte de ett delbetänkande (2016/17:URF1). Det innehåller flera välkomna förslag.

Bland annat föreslås det att antalet riksrevisorer ska regleras i riksdagsordningen, i stället för regeringsformen. När detta antal inte längre är ett grundlagsbeslut kan det enklare ändras. Genom att först rekrytera två riksrevisorer nära pensionsålder och därefter införa en sådan förändring, har man lagt grunden för en diskret manöver efter riksdagsvalet 2018. Denna manöver innebär att Riksrevisionen sannolikt ganska snart kommer att ha endast en riksrevisor. Det är en lösning som många välkomnar. Att ha tre jämbördiga riksrevisorer som leder verksamheten (även om en av dem är administrativt ansvarig) har vållat återkommande problem med otydlighet och spänningar.

Däremot kommer det, om förslaget går igenom, även fortsättningsvis vara ytterst svårt för riksdagen att avsätta en riksrevisor.

Under åren som har gått sedan Riksrevisionen bildades år 2003 har man regelbundet återkommit till frågan om inte Sverige borde inrätta ett särskilt granskningsutskott, precis som man har i många andra jämförbara europeiska länder. Det här är en av de frågor som riksrevisionsutredningen kommer behandla under hösten.

Ett nyinrättat granskningsutskott skulle nämligen ha flera fördelar. En sådan är att det hade varit ett sätt att säkerställa att riksdagen verkligen fullt ut axlar sitt ansvar för Riksrevisionen, från frågor om intern styrning till frågor om rapporternas mottagande. I såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet, som idag delar ansvaret för Riksrevisionen, är ledamöterna redan extremt arbetstyngda. Även om viljan finns kan det därför vara svårt att skapa nödvändigt utrymme för dessa frågor.

Ett granskningsutskott hade också kunnat spegla de förväntningar som riksdagen redan har på Riksrevisionen, när det gäller att göra breda sektorsövergripande granskningar. Idag redovisas granskningsrapporter inom effektivitetsrevision till berörda utskott, men det behövs också någon som har överblicken. Ibland talar vi om detta som att skapa "hängrännor” till statens ”stuprör”.

Men framför allt hade ett granskningsutskott antagligen ökat chansen för att Riksrevisionens granskningsrapporter verkligen ska leda till åtgärder. Regeringens svar på Riksrevisionens granskning av internrevisionen i staten tidigare i år är ett av flera exempel på hur dessa rapporter ofta läggs snabbt till handlingarna. Att säkerställa ett seriöst mottagande är därför viktigt. Då krävs ett pragmatiskt samarbete över partigränser, vilket granskningsutskotten internationellt brukar utmärkas av. Kanske vore detta det viktigaste bidraget i ett parlamentariskt läge då just detta behövs mer än någonsin.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr i företagsekonomi dopcent vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...