Louise Bringselius: ”Gör Almedalsveckan till Sverigeveckan”

Ledare Artikeln publicerades

Almedalsveckan hyllas av sina vänner som en helt unik demokratifestival. Men det finns många som upplever den som exakt motsatsen.

Var finns medborgarna i Almedalen?
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Var finns medborgarna i Almedalen?

De ser det som en festival mest för etablissemanget i politik, förvaltning och näringsliv och ett belägg för att dessa grupper har blivit allt mer distanserade från folket. Ett tecken på att ryggdunkande och nätverk trumfar demokrati och transparens. Dessa reaktioner måste tas på allvar.

Intrycket förstärks av glättiga delningar i sociala media. Där blandas inställsamma hyllningar och svepande formuleringar om ”spännande samtal” med festbilder från mingel och middagar. Hade inte mycket av detta betalats av skattebetalare och involverat folkvalda och offentliga tjänstemän hade det inte varit samma problem.

Men var finns medborgarna? Var finns de mindre kända namnen från det större Sverige? Var finns integritet, bredd och nytänkande? De externa röster som ges utrymme är sällan de som utmanar etablerade sanningar och strukturer, utan oftare sådana som kan användas för att legitimera åsikter som redan håller på att bli norm.

Det faktum att Almedalsveckan hålls i många stockholmares traditionella semesterparadis riskerar att ytterligare driva på den misstro som redan märks runt om i landet mot huvudstaden. Samma misstro bidrar bland annat till att allt fler vänder etablerade politiska partier ryggen. Detta, om inget annat, borde bekymra dessa partier.

Till känslan av utanförskap runt om i landet bidrar den kraftigt ökade regionala ojämlikhet i Sverige som också forskning visar på. Stockholm har gynnats starkt i denna utveckling.

Människor från alla grupper och alla delar av landet måste få vara med och forma Sveriges framtid. Det kan de inte under Almedalsveckan, trots alla goda ambitioner. En viktig anledning är som sagt vilka som bjuds in till samtalen.

En annan anledning är det enkla faktum att geografin sätter gränser. Under Almedalsveckan blir nämligen flyg och båtar snabbt fullbokade och priserna rusar iväg. För den som lyckas ta sig till Visby är det dessutom närmast omöjligt att hitta lediga hotellrum. Myndigheter, politiker och andra hyr bostäder långt i förväg och ofta till mycket höga kostnader. Priserna för centrala seminarielokaler är så höga att det är svårt för idéburen sektor och mindre aktörer att finansiera.

Almedalsveckan har många styrkor som grundidé. Men om syftet verkligen är att arrangera en demokratifestival med brett deltagande borde ett överordnat krav vara att den ska genomföras på en plats som är tillgänglig för så många som möjligt, både vad gäller arrangörer och deltagare.

Låt därför hellre Almedalsveckan alternera över hela Sverige och bli Sverigeveckan. Kalmar kan vara ett stopp, Kiruna ett annat. Så kan den demokratiska legitimiteten öka och dörrarna till ett större Sverige öppnas, samtidigt som den ekonomiska skjuts veckan innebär kan komma fler regioner till godo.

Att bjuda in en bredare palett av deltagare till paneler mm är ett ansvar för dem som står värdar för seminarierna och naturligtvis i synnerhet för dem som arbetar på offentligt uppdrag.

Kolumnisten Louise Bringselius är fil dr i företagsekonomi och docent vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.