Louise Bringselius: Flyttlass minskar korruptionsrisken

Ledare Artikeln publicerades

Koncentrationen av myndigheter i huvudstaden ökar risken för korruption. Staden är stor, men närverken snäva, skriver fil dr Louise Bringselius.

Mycket resdamm var det inte när Statskontoret arrangerade den årliga Förvaltningspolitiska dagen, som samlar ledarskiktet från Sveriges statliga myndigheter. Dagen arrangeras nämligen alltid i Stockholm - och det är här myndighetscheferna har sin hemvist. Kanske var det också därför man kunde skönja en tydligt irriterad underton när frågan om omlokalisering av statliga myndigheter kom upp. För i den Stockholms-centrerade statsförvaltningen är många skeptiska.

Till och med Riksrevisionen har kritiserat den nu planerade omlokaliseringen. Precis som så många andra hänvisar de till kostnaderna, men missar att målet snarare är politiskt och principiellt. Särskilt höjer man på ögonbrynen när de talar om bristande kompetens ute i landet. I Stockholm finns mycket värdefull kunskap och erfarenhet, men kompetensen finns även utanför tullarna – även om karriärvägen kanske inte alltid har gått via regeringskansliet.

Att lyfta den ostkupa som är sänkt över huvudstaden är viktigt av flera skäl. Ett sådant är dagens farliga utveckling med populism och misstro mot etablissemanget. Många människor upplever sig åsidosatta. De upplever inte att de har möjlighet att arbeta sig fram till maktelitens korridorer, utan att dessa är förbehållna ett fåtal. Det märks, inte minst, av den senaste SOM-undersökningen, som visar att förtroendet för landets demokratiska organ är betydligt lägre utanför storstadsregionerna än inom dessa.

Men flyttlassen är även viktiga för att minska risken för korruption och nepotism i trängseln runt makten i huvudstaden. Staden är stor, men nätverken i staten är snäva. Även den måttligt observante ser snart att samma personer tenderar att cirkulera mellan olika höga positioner. Det kan ha sina förklaringar, men det väcker ändå frågor.

Inte minst är flyttlassen viktiga för att åstadkomma en vitalisering av förvaltningen. I alla trånga miljöer finns det en risk att grupptänkande, åsiktskorridorer och stagnation. Nätverk med makt tenderar att sluta sig och bevaka revir. De som rör sig i dem lär sig att undvika att utmana rådande normer, för att inte hamna ensamma i kylan utanför kretsen. Genom att nya personer och miljöer får vara med och forma framtiden kan både nytänkande och engagemang stimuleras.

Att staten kommer närmare den kommunala vardagen är också värdefullt. Så främjas den viktiga samverkan som ska överbrygga vallgravarna mellan stat, kommun och landsting – vallgravar som försvårar styrningen och ibland gör det svårt att möta medborgarnas behov på ett bra ätt. En ökad förståelse för varandras världar kommer underlätta samarbetet.

Sammantaget gör dessa faktorer att omlokaliseringen är en angelägen åtgärd. Det är därför glädjande att planerna har ett så pass brett stöd bland riksdagspartierna. Det här var ett av de förslag som Landsbygdsutredningen särskilt betonade, när de nyligen presenterade sitt slutbetänkande. I denna parlamentariska kommitté har samtliga riksdagspartier medverkat och de står gemensamt bakom förslagen (även om det, föga förvånande, hörs muttrande från vissa håll inom partierna).

På kort sikt kan omställningen bli kostsam, men det långsiktigt bästa för både huvudstaden och andra delar av landet är att statens cirklar vidgas. När förvaltningscheferna möts framöver kommer det antagligen bli lite mer resdamm – men ändå mindre dammigt.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr i företagsekonomi och docent vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...