Louise Bringselius: Farliga misstankar om politikerjäv

Ledare Artikeln publicerades

Det blir allt vanligare att politikers och tjänstemäns omdöme utmanas.

Alltför ofta uppdagas det att politiker rör sig mellan olika uppdrag på ett sätt som utmanar deras oberoende och kan få människor att misstänka att dessa folkvalda politiker kan köpas av olika intressegrupper och företag. Det är en utomordentligt farlig utveckling.

Nu senast gällde det ett kommunalråd i Luleå som även var ordförande i Svenskt flyg och som kritiserades för att han hade svårt att hålla reda på hattarna.

Att vara öppen med alla uppdrag är bra - men inte tillräckligt. Det behöver även göras en bedömning av lämpligheten i dessa parallella uppdrag och hur de hanteras i det löpande. Men här utmärker sig Sverige med sin lamhet, på samma sätt som vi utmärkt oss internationellt med att sakna karensregler vid övergång från höga politiska förtroendeposter till lobbying och liknande verksamhet.

På riksplanet har man nu tagit tag i detta. I januari överlämnades ett betänkande med förslag på ny lagstiftning avseende övergången för statsråd och statssekreterare till ny tjänst. I höst väntas beslut om karenstid, i linje med utredarens förslag. Men de som fortfarande går under radarn är inte bara opolitiska högre tjänstemän i staten - utan även politiker och tjänstemän i kommuner och landsting.

Det här är inte hållbart. Kommunerna vill gärna hävda värdet av det kommunala självstyret, men detta är ett förtroende som måste förtjänas. Därför måste kommunerna också städa upp framför sin dörr. Man har redan alltför länge undvikit att styra upp i den kommunala revisionen och detsamma gäller frågor om jäv vid övergång mellan olika typer av uppdrag samt frågor om hantering av parallella uppdrag för politiker och högre tjänstemän.

Ett exempel på betydelsen av detta är det fall som Uppdrag Granskning rapporterade om för ett år sedan. I en fördjupning kring upphandlingen av boenden för flyktingar i Göteborg visade man inte bara på en slarvig och slösaktig hantering av dessa processer, utan också på hur ett av de privata bolagen på området särskilt gynnades. Den chef som ansvarade för upphandlingen valde att, direkt efter att avtalen hade undertecknats, acceptera en hög tjänst hos det bolag som avtalen hade gynnat.

Om det var en slump eller korruption kommer vi aldrig veta. Åklagaren inledde en förundersökning om trolöshet mot huvudman och mutbrott, men den lades ned i början av året. En anledning var att huvudmannen i det här fallet visserligen var kommunen, men Migrationsverket skulle få bära kostnaden för avtalen.

– Allt som är tokigt och olämpligt är inte alltid brottsligt, konstaterade en åklagare på Riksenheten mot korruption i en intervju med SVT Nyheter efteråt.

Men även sådant olämpligt beteende måste stävjas. Det har kanske inte gått upp för alla politiker och tjänstemän att vi lever i en tid av extrem transparens, då de har ögonen på sig och mer än någonsin måste tänka igenom hur de agerar och hur det påverkar omgivningens förtroende - inte bara för dem som individer, utan även för de institutioner som de företräder.

Gränsen mellan privat och offentligt har också suddats ut under senare år, samtidigt som det har blivit vanligare med lobbying i olika former och med flera parallella uppdrag. Därför blir det vanligare att politikers och tjänstemäns omdöme utmanas. Många har omdöme att hantera den delikata balans som detta ibland medför - men inte alla. Nu städar regeringen framför sin dörr. Kommunerna behöver göra samma. En möjlighet är att låta sig inspireras av den lagstiftning som snart införs för ministrar och statssekreterare.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr och docent i företagsekonomi vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...