Löfven underkänner S-gruppen

Behovet av färgstarka ministrar är kanske större än någonsin när regeringspartierna och framför allt det stora- Socialdemokraterna - ska föra en politik som andra utformat.

Där har också utrikesministern en nyckelroll eftersom regeringen där har ett större manöverutrymme. Valet av utrikeshandelsminister Ann Linde ter sig på flera sätt naturligt. När utrikespolitiken bär etiketten ”feministisk” är det svårt att inte välja en kvinna.

Samtidigt kan med Linde väntas en välkommen tyngdpunktsförskjutning i utrikespolitiken. Linde är hårt förknippad med EU-frågor och med frihandel och ter sig inte som någon förvaltare av socialdemokratins aktivistiska arv.

Linde saknar erfarenhet av riksdagsarbete och har mer tjänat som grå eminens i regeringskansliet. Det ger regeringen en något teknokratisk profil. Inte heller det mer överraskande namnet Eva Nordmark som blir ny arbetsmarknadsminister efter Ylva Johansson hör nu till de folkvaldas skara – även om hon tidigare suttit i riksdagen. Nordmark har till i dag varit ordförande för den fackliga centralorganisationen TCO. Att en partsföreträdare blir just arbetsmarknadsminister är något anmärkningsvärt, även om TCO inte ska jämföras med LO med dess starka kopplingar till Socialdemokraterna.

Att byta ”hatt” och uppdrag är heller inte okomplicerat. De parter som Nordmark varit en del av har enligt Januariöverenskommelsen möjlighet att avtalsvägen undvika en förändring av arbetsrätten. Kommer de inte överens väntar alltså lagstiftning. Då blir det Eva Nordmark som ska genomföra en åtgärd som dels går på tvärs mot exempelvis TCO och dels mot hennes sannolikt egna övertygelse. Regeringens uppgift är en annan än TCO:s. I frågor som omläggningen av Arbetsförmedlingen rör det sig om olika intressen. Tuffare tag mot exempelvis de fackligt drivna a-kassorna lär i vart fall inte vara att vänta.

Med Nordmark får för övrigt regeringen en minister som aktivt försvarar avskaffandet av värnskatten. Och som framför allt tagit ställning mot friåret.

Inte heller namn nummer tre kommer från riksdagen. Statliga riskkapitalbolaget Almis vice vd Anna Hallberg blir ny utrikeshandelsminister. Hallberg är politiskt helt okänd och oprövad och får en tung uppgift.

Avsaknaden av en parlamentarisk bas knyter tunga S-statsråd närmare statsministern. Det försvagar också riksdagens ställning eftersom den inte ses som någon bas för framtida ministrar. Lägg därtill att Löfvens rekryteringar påvisar att den socialdemokratiska riksdagsgruppen är politiskt mindre intressant. Ministrar hämtas från andra sfärer. Det försvagar bilden av regeringen som idéburen.

Regeringsförklaringen var på det stora hela taget befriad från stora nyheter. I vanlig ordning ändrades dock den säkerhetspolitiska doktrinen något. I vintras hette det att alliansfriheten tjänat oss väl. Nu heter det att "stabiliteten och säkerheten i norra Europa gynnas” av alliansfriheten.

Det lär inte Estland, Lettland och Litauen hålla med om. Eller Danmark och Norge. De vanliga meningarna om att Sverige inte förhåller sig passivt om ett land i Europa eller Norden angrips lyste märkligt nog med sin frånvaro.

Den som hoppats, efter bytet på utrikesministerposten. på ändrade ordval, betoningar och accentförskjutningar i den säkerhetspolitiska doktrinen hade således anledning till besvikelse.

·