Löften utan bäring

Ledare Artikeln publicerades

Vad händer när polisen bryter mot sina avtal?

Kalmar är en av många kommuner som inte nöjda med polisnärvaron.
Kalmar är en av många kommuner som inte nöjda med polisnärvaron.

Nu är det nästan två år sedan samverkansavtalet med gemensamma medborgarlöften tecknades mellan Kalmar kommun, Polismyndigheten region Syd och lokalpolisområdet Kalmar. Ett av två övergripande löften var att skapa en tryggare stadskärna.

Arbetet med samverkansavtalen påbörjades i samband med att den nya nationella polismyndigheten inrättades år 2015. I den nya styrningen skulle medborgaren vara i centrum, lokal polis samarbeta med kommunerna och förtroendet och tryggheten öka. Samverkansavtal tecknades med alla kommuner. När Mörbylånga som en av de sista kommunerna nyligen skrev under avtalet sade lokalpolisområde Kalmars tillförordnade chef Peter Lagerström: ”Det här avtalet förpliktigar oss att leverera en verksamhet.” Det är minst sagt resoluta ord: inte ambitioner, utan löften – inte riktlinjer, utan avtal.

Så vad händer om polisen bryter mot avtalen? I många av kommunerna, däribland Kalmar, Oskarshamn och Mönsterås, är det snart två år sedan medborgarlöftena gavs. Ändå är majoriteten inte nöjd med polisnärvaron. I SVT Nyheter Smålands enkät till samtliga tjugo kommuner i Kalmar och Kronobergs län tycker endast tre – Ljungby, Tingsryd och Älmhult – att polisnärvaron är tillräcklig. I bland annat Mönsterås har kommunen tagit hjälp av vaktbolag för att komplettera polisen. Redan i september förra året flaggade oppositionsrådet Robert Rapakko (S) i Mönsterås för att bemanningen var för dålig och att polisen ständigt bryter mot samverkansavtalet.

Har polisen sig skyldig till avtalsbrott? Nej, naturligtvis inte. Det finns nämligen inget sätt för medborgare att kräva att löftena hålls. Polisen och Brottsförebyggande rådet har beskrivit avtalen som ”ett betydelsefullt signalvärde” – och signalpolitik är precis vad de är. Polisen har även sagt att man ”tror att folk kommer ha förståelse” för om polisen inte kan hålla alla medborgarlöften. Tonen antyder att medborgare som opponerar sig är oresonliga.

Det bör sägas att det förstås inte är möjligt för den lokala polisen att hålla avtalen när tillräckliga resurser och personal saknas. Den naturliga frågan blir dock: Varför ens avge sådana löften från början?