Annons

Livstidsstraffets falska majoritet

Ledare • Publicerad 17 januari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Justitieutskottets falska majoritet ser inte ut att få en äkta majoritet i riksdagen för förslaget om att tydliggöra att livstidsstraffet ska vara den normala påföljden för bland annat gängmord.

Riksdagens resurser är en droppe i Mälarens vatten i jämförelse med regeringskansliets.
Riksdagens resurser är en droppe i Mälarens vatten i jämförelse med regeringskansliets.Foto: Fredrik Sandberg/TT

En signal från framtiden. Så kan turerna i justitieutskottet om livstidsstraffet beskrivas. Moderaterna har med stöd av Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna drivit igen att utskottet på egen hand har utformat en lagtext som tydliggör att vid bland annat gängrelaterade mord så ska påföljden vanligen vara livstids fängelse. Bakgrunden är ett missnöje med den skärpning av livstidsstraffet som regeringen föreslår.

Annons

Justitieutskottet tillhör den delen av riksdagen som är förhållandevis opåverkat av Januariöverenskommelsen. Där finns spår av den gamla alliansandan. I just frågan om livstidsstraffet verkar dock Centern visa sin lojalitet mot regeringen. Det kan ses som något motsägelsefullt eftersom partiets vikarierande ledare Anders W Jonsson i onsdagens partiledardebatt underströk just straffskärpningar vid grovt våld mot kvinnor.

Men utskottet präglas också av vad som internt kallas för en ”falsk majoritet”. Det av Moderaterna initierade förslaget har majoritet i utskottet på grund av fördelningen av ledamotsmandaten, men inte i riksdagens kammare. Därmed ser det ut att falla.

Hanteringen speglar det nya mer oklara parlamentariska förhållandena och i någon mening att det sker en viss maktfördelning från regeringskansli till riksdag. Utskottens beredningsresurser är dock en droppe i Mälarens vatten om man jämför med regeringskansliets. Justitieutskottets kansli har dock ändå lyckats ro detta förslag i hamn.

Att riksdagen på egen hand stiftar lag är ovanligt och instrumentet kan ses som en slags säkerhetsventil. Det är ju regeringen som enligt grundlagen styr riket. Det finns emellertid fler tecken på en slags reparlamentisering – att riksdagen stärks – såsom allt fler tillkännagivanden från ledamöterna som regeringen har att hantera.

Den tidigare moderate försvarsministern Sten Tolgfors föreslog nyligen att riksdagen borde stärkas med ett beredningskansli som har till uppgift att tekniskt hjälpa ledamöterna att skriva skarpa lagförslag. En fördel vore att oppositionen tvingas att bli mer konstruktiv vilket skulle motverka såväl tendenser till populism som till polarisering.

Samtidigt skulle de redan tämligen svaga inslagen av maktdelning i Sverige urholkas om balansen mellan den verkställande makten – regeringen – och den lagstiftande – riksdagen – förändras. Riksdagen har ju i dag också den granskande makten över regeringen och skulle med i detta också granska sitt eget lagstiftningsförfarande.

Grundproblemet är att regeringen inte drar konsekvenserna av att den i många frågor utanför Jöken inte bara har en falsk majoritet emot sig i riksdagen, utan faktiskt en äkta sådan.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons