Ledartröjan verkar ha blivit viktigare än resultatet

Ledare Artikeln publicerades
Foto:ALIK KEPLICZ

Sverige får orimligt stort ansvar för EU:s utsläppsminskningar.

Grattis Sverige, världen tittar på oss! Världen hoppas på oss! Så talade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin i Almedalen. Efter denna vecka kan man också tillägga: resten av EU gläds åt att vi anstränger oss så att de slipper!

Sådan blir nämligen följden av EU-kommissionens förslag om bindande utsläppsminskningsmål för perioden 2021-2030. Sverige, som länge har gjort anspråk på att bära den så kallade ledartröjan och minskat koldioxidutsläppen med 24 procent mellan 1990 och 2014 får i uppgift att minska utsläppen med 40 procent till under de kommande fjorton åren.

Det är inte bara tio procentenheter över det EU-övergripande målet för utsläppsminskning utan också den största utsläppsminskningen som krävs av något medlemsland. För Portugal gäller det att minska utsläppen med 17 procent under samma period, för Tjeckien 14 och för Polen sju. Bulgarien behöver inte minska sina utsläpp med en enda procent.

Av lätt insedda skäl är detta en barock ordning. Den stora utsläppsminskningen som har gjorts i Sverige innebär att alla reducerande åtgärder framöver blir svårare och mer kostsamma. De länder som i denna plan förväntas minska utsläppen minst, är just de länder där man förhållandevis enkelt och billigt skulle kunna genomföra betydande minskningar. I Polen är utsläppen per person väsentligt större än i Sverige.

Något slags rättvisa har eftersträvats, såtillvida att rika EU-länder väntas kunna bidra med mer. Men även så missgynnas Sverige. Tyskland får ett nästan lika stort beting men har å andra sidan väsentligt större utsläpp per person.

Ändå kan svenskar inte klaga över obalansen eller EU-systemets orättfärdighet. Som Lövin demonstrerade i sitt Almedalental har Europatanken ännu inte integrerats i svensk klimatpolitik. Det viktiga är inte att de totala utsläppen minskar så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt, utan att Sverige är först och gör mest. Denna svenska värdering, som har stöd även utanför regeringen, finns det skäl att kraftigt ifrågasätta.

Och att regeringen på detta sätt försätter sig i en urusel förhandlingsposition tycks inte ha slagit någon. Men övriga EU-länder lär undra vad vi sysslar med.