Ledarsidans stora kryssguide

Moderaterna och Kristdemokraterna ingår båda i den kristdemokratiska EPP-gruppen, parlamentets största grupp.

Moderaternas anslag i EU-valen har pendlat mellan Brysselkritik och poserande av EU-flaggan. I denna valrörelse knyts EU-politiken mer till det inrikespolitiska budskapet än tidigare och kandidaterna går till val på att bland annat bekämpa brottslighet. Förstanamnet Tomas Tobé och andranamnet Jessica Polfjärd efterträder en i parlamentet framgångsrik toppduo i form av Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner. Däremot har det tagit tid för duon efter många år på toppositioner i riksdagsarbetet att förknippas med EU-frågor.

Ett framtidsman på listan är 25-årige Gustaf Götberg (plats fem) som tidigt krävde att Orbans ungerska regeringsparti skulle uteslutas från EPP. Partiet tycks också ha förutspått den konservativa våg som präglar opinionen genom att placera den utrikespolitiske talespersonen Hans Wallmark på plats nummer sju.

Kristdemokraternas lista toppas av Sara Skyttedal som har gedigen erfarenhet inom EPP-kretsen i egenskap av tidigare vice ordförande i dess ungdomsförbund YEPP. Efter några inledande svajiga uttalanden under valrörelsen har Skyttedal lyckats med att leverera ”lagom”-budskapet - som är valets mest kända slogan - även om Skyttedal själv inte är politiskt lagom. KD pendlar mellan att hylla EU:s kristdemokratiska fäder och att kritisera Brysselmakt.

På andra plats återfinns kommunpolitikern David Lega från Göteborg som är tänkt att attrahera partiets traditionellt socialt orienterade bas.

En kandidat som vill fortsätta kristdemokraternas kamp för kristna minoriteters situation i Mellanöstern är Yusuf Aydin (KD) som vill att EU ska kunna ge bistånd direkt till lokala kyrkor i Syrien och Irak. Hans position på listan vittnar om att minoriteters röster blir allt viktigare i valen.

De gröna/EFA

Miljöpartiet ser ut att få ett sämre resultat än förra valet om man ska tro opinionsmätningarna. Förstanamnet Alice Bah Kuhnke (MP) känns igen från sin tid som kulturminister. Att hon fick lämna uppdraget som ansvarig för återvändande extremister på grund av kunskapsbrist är något man påminns om när hon i valrörelsen återigen visar sig vara dåligt påläst även om EU. Den relativt nyvärvade medlemmen Pär Holmgren (MP) står som tvåa på listan, men har inte gjort mycket väsen av sig efter att ha blivit hårt ansatt om sina tveksamma uttalanden om att klimatet kanske krävde en diktatur. Som nummer 16 finns Per Bolunds utmanare om språkrörsrollen, Växjöprästen Magnus Wåhlin (MP). Han ansågs dels vara nära att få majoritet och dels stå för en tydligare vänstersväng för partiet.

GUE/NGL: Gruppen längst till vänster, där bland annat radikala La France insoumise och grekiska regeringspartiet Syriza ingår, väntas backa något. Högst på Vänsterpartiets lista i Sverige står Malin Björk, partiets nuvarande Europaparlamentariker. På plats 32 återfinns Richard Deichmann från Kalmar. Gruppen ska enligt Björk inte vara en parlamentarisk grupp i strikt mening utan ”bryggan mellan folkrörelser, civilsamhälle och parlamentet”. Trots att Vänsterpartiet i princip vill lämna EU går man till val på att omforma EU till ”en verklig motkraft mot de nyliberala och rasistiska krafterna” och även möta ”fascismen och klimathotet”.

S&D:

Socialdemokraterna är den grupp i Europaparlamentet som väntas förlora allra mest i årets val, hela 30 mandat av dagens 191. När Storbritannien lämnar försvinner dessutom ett av de största medlemspartierna. De svenska Socialdemokraternas bidrag till S&D:s framtid är blygsamt. Valkampanjen saknar helt konkreta förslag och partiledaren Stefan Löfven kallar valet en folkomröstning om högerextremismen. Toppkandidaten Heléne Fritzon är samtidigt mest känd för att som migrationsminister ha fått driva linjen att Sverige skulle ligga på EU:s miniminivå. Andranamnet Johan Danielsson har den ovanliga rollen att vara LO:s kandidat, inte primärt Socialdemokraternas. Bland övriga kandidater sticker Aleksander Gabelic på sextonde plats ut. Gabelic gjorde som ordförande i Svenska FN-förbundet sig ett namn som stridbar förespråkare av militära interventioner. I S&D landade så småningom även Feministiskt initiativ efter 2014 års val. Partiet lär inte upprepa den framgången, men värt att notera är hur feminismen under mandatperioden prioriterades ner till förmån för andra frågor.

ECR: European Conservatives och Reformists bildades av brittiska Tories efter att de lämnade EPP. Sverigedemokraterna samarbetar här med polska Lag och rättvisa och en rad små partier. Dansk Folkeparti och Sannfinländarna, som har varit med i ECR, har beslutat sig för att lämna gruppen. Andranamnet på Sverigedemokraternas lista, ekonomen Jessica Stegrud är ny inom SD och så är även Charlie Weimers, tidigare kristdemokratisk tjänsteman, på tredje plats. SD:s tvehågsna hållning till EU-samarbetet har om något blivit ännu mer tvehågsen. Å ena sidan framställs EU i partiets reklam som ett sätt för Tyskland att styra resten av Europa, å andra sidan tonas utträdeskravet ner. Stegrud säger att det finns väldigt mycket att samordna och rationalisera inom EU. Men ECR är också tvehågset. Sammanhållningen är väsentligt svagare än inom EPP och även om SD väntas göra ett bra val är alltså förutsättningarna för verkligt inflytande små.

ALDE

I ALDE ingår både Liberalerna och Centerpartiet.

Liberalerna går till val på ett Ja, ungefär som om det är en folkomröstning om medlemskap och inte ett parlamentsval nästa söndag.

Karin Karlsbro som är förstanamn har sin bakgrund i den lilla klick av frisinne som finns kvar i Liberalerna. I ett EU-val där kandidatkännedom spelar större roll – vilket Liberalerna utnyttjat under åren med Marit Paulson vid Brysselrodret, har Karlsbro som är ny för väljarna inte haft någon lätt uppgift. Hon saknar också exempelvis riksdagsmeritering.

Att Allan Widman, partiets försvarspolitiske talesperson, hamnar först på plats fyra ska ses som en bestraffning av det Skånedistrikt som Widman kommer ifrån. I Skåne var motståndet hårt mot januariöverenskommelsen vilket sänkte Widmans aktier när EU-listan skulle fastställas.

Centern går till val under den imponerande parollen att partiets kamp mot högerpopulismen behövs i Europa. Dock förfogar partiet över ett mandat av nuvarande 751 och på valsedeln har laget inte direkt toppats. Ingen kandidat lär kryssa sig förbi toppkandidaten på det sätt Fredrick Federley, som är förstanamn på årets lista, gjorde i förra valet. Som medlem i ALDE-gruppen kommer Centern att finnas i en miljö som är så långt bort från partiets gamla devis ”smalare men vassare” som kan tänkas. ALDE lär under kommande mandatperiod komma att domineras av Emmanuel Macrons parti, som deltar i EU-valet under namnet Renaissance.

Dessutom ter sig grupper ut att gå åt vänster. Ordföranden deklarerade nyligen att ordet "liberal" kan strykas från gruppnamnet. Bakgrunden är att ordet liberal anses väcka negativa känslor i södra Europa. Diskussioner förs också om att bredda grupper vänsterut. Liberalerna och Centern ser ut att marginaliseras när gruppen förändras.