Låt inte spelet ta över

Ledare ,
Foto:

Ett fokus på misstroendeomröstningar under hösten för politiken bort från idéer och sakfrågor och in på spel och form.

Artikeln publicerades 19 augusti 2017.

"Tala mindre om spelpolitik", löd budskapet från alliansföreträdare när Socialdemokrater allt mer aggressivt ifrågasatte vilket borgerligt regeringsunderlag som står till väljarnas förfogande inför valet 2018.

Den meningen finns det anledning att understryka inför den politiska hösten.

Att alliansföreträdarna bekräftar ett kommande misstroendevotum mot försvarsminister Peter Hultqvist ska genomföras är en sak. Men beskedet att Alliansen planerar ytterligare tre misstroendeförklaringar mot statsråden Per Bolund (MP), Tomas Eneroth (S) och Mikael Damberg (S) förvånar samtidigt.

Låt oss vara tydliga med att det inte är fråga om något formellt fel. Alla regeringar vilar på riksdagens nåder. Det krävs ingen saklig grund enligt grundlagen för att fälla ett statsråd. Ett sådant krav skulle inskränka de folkvaldas suveränitet. Förarbetenas skrivning om "försummelse" som grund för misstroende är heller inte inskrivet i regeringsformen.

Men att det inte krävs en saklig grund betyder inte att riksdagen inte bör ha en saklig grund för att väcka misstroende. Att respektera även det vaga ordet "försumlighet" som villkor för att fälla en minister är inte att skapa en juridifiering av politiken utan att skilja mellan om ett statsråd bedriver en enligt oppositionen felaktig politik eller om vederbörande på något sätt brutit mot de förpliktelser som ligger i uppdraget.

Det är också fel att göra Eneroth ansvarig för flygskatten eller Bolund för 3:12-reglerna. Regeringen fattar beslut som kollektiv. Att fälla ministrar efter detta riksdagen godkänt en budget är helt bakvänt. Saknar regeringens politik stöd i riksdagen riktar riksdagen misstroende mot statsministern. Och där är pudelns kärna. Det vill inte oppositionen, eftersom Liberalerna och Centern nu inte vill regera landet.

Valet av frågor kan också diskuteras. Få av väljarna vet vad 3:12-reglerna är. Höjningen av marginalskatten är ett löftesbrott men inget som väcker breda folkliga protester. Istället riskerar prioriteringarna att skapa en bild av en ekonomistiskt orienterad borgerlighet.

En allvarligare konsekvens är att politiken riktas in mot spel och form i stället för idéer och sakfrågor som marginaliseras. Skandalen kring Transportstyrelsen vittnar om en minst sagt bristande regeringsduglighet. Men som tidigare uppmärksammats här saknar den någon tydlig ideologisk bäring.

En höst präglas av parlamentariskt maktspel och misstroendeomröstningar sekulariserar politiken från dess innehåll. Vi har redan en debatt som mer har handlar om hur förslag ska drivas igenom riksdagen än om förslagens innehåll i sig. Konsekvensen är missnöje, populism och minskat förtroende för samhällets institutioner.

En opposition vinner vanligen val inte bara på att regeringen avvisas utan tack vare att den bärs av reformidéer och visioner. Och att dessa har kommunicerats med väljarna.