• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, lördag; Lotte Lundgren

Låt dem som kan jobba få en äkta och ärlig chans

Ledare 2008-12-05 | Uppdaterad 2009-01-28

FAKTA

Dahlberg, Matz et al, 2008, Fattigdom i folkhemmet : från socialbidrag till självförsörjning. (150 s, isbn 978-91-85695-68-3). Stockholm : SNS (Välfärdsrådets rapport, 2008), 2008.

LäS MER

• Inte lätt för pensionär

Idag får 4,5 procent av befolkningen eller 400 000 personer ekonomiskt bistånd, det som i vardagsspråk benämns socialbidrag och kostnaden de senaste åren har legat runt nio miljarder om året.

Det är ett dystert betyg eftersom vi har hållit på 1900-talets början med att försöka jaga bort fattigdomen.

Dessa frågor har Välfärdsrådet genom ett flertal experter försökt besvara. Resonemangen redovisas i boken Fattigdom i folkhemmet, från socialbidrag till självförsörjning som har skrivits av professor Matz Dahlberg vid Uppsala universitet och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), docent Eva Mörk vid IFAU, filosofie doktor Karin Edmark vid IFAU samt associate professor Jörgen Hansen vid Concordia University i Canada.

Redan under medeltiden tog vi ansvar för varandras försörjning och för dem som hade det sämst ställt men det skedde då främst via kyrkan. Nu är det staten som tar ansvar. Framgångarna på området har varit varierande. När staten ska få oss att låta bli alkohol genom att lägga skatt på sprit, eller få oss att låta bli bilen genom bensinskatt så ligger det i samma resonemangs linje att det är lättare att låta bli att arbeta när skatten gör att det inte lönar sig. Vilken dröm det vore att få jobba sig rik. Att ha några arbetade kronor över när månaden börjar dra sig mot den 25:e.

Men vad är det att vara fattig? Det finns många sätt att se det på.

Absolut fattigdom handlar om att ha mindre än ett visst belopp i kronor räknat. Relativt fattig handlar om att ha lite pengar jämfört med alla andra i det omgivande samhället. Lägger man dessutom till en tidsaspekt i resonemanget och hanterar både relativ och absolut fattigdom tillsammans med tiden närmar man sig en dyster verklighet som många befinner sig i: att vara den som ständigt har för lite pengar. Den vanligaste definitionen i Europa räknar ut fattigdomsgränsen som 50 eller 60 procent av medianlönen.

Utanförskapet är en stor utmaning för ett gott samhälle. Centerpartiet har lagt ett annorlunda och måhända kontroversiellt förslag i sin nollvision för utanförskapet. De vill införa frizoner, ekonomiska frizoner. En sådan modell kan handla om skattelättnader för företagandet och ett generellt lägre skattetryck. Då skulle fler människor kunna försörja sig liksom starta egna företag i dessa områden där fattigdomen är utbredd, vilket företrädelsevis handlar om invandrartäta områden.

Riksdagens utredningstjänst undersökte och identifierade 149 områden i landet där arbetslösheten är ovanligt hög, bidragsberoendet stort och medelinkomsterna låga. Om socialbidragen, sjukpenningen, a-kassan och förtidspensionerna i dessa områden kunde sänkas till rikssnittet skulle samhället spara 15 miljarder och 65 000 personer skulle få jobb, mer pengar och makt över sina liv.

Det borde inte vara en utopi som utmålas eftersom socialbidragstagarna, flertalet av dem, är inne på arbetsmarknaden och uppbär både lön och socialbidrag i kombination.

Det handlar om människor som står relativt sett ganska nära arbetsmarknaden. Och som Välfärdsrådet föreslår skulle individanpassade åtgärder fungera och slå väl ut, liksom en förstärkning av incitamenten hos arbetsgivarna att anställa långtidsarbetslösa genom lönesubventioner. Men också ett förstärkt jobbskatteavdrag för dem med låga inkomster skulle göra det intressant för fler att komma ut i arbete. Morötter istället för piska fungerar alltid bäst. Är det möjligen så att lagen om anställningsskydd och annan arbetsmarknadsreglering kan vara ett hinder för anställning av svaga människor?

Människor behöver ibland extra stimulans för att orka ta sig an saker och då kan dessa åtgärder vara angelägna.

Rådet föreslår också krav på aktivering av individer i behov av stöd. Sådana krav har vi ibland fått se baksidan av när stödet dras in för att en person inte vill flytta 100 mil norrut. Krav i all ära men det ska ske i mjuk och individanpassad form och utgå från att de flesta människor som regel vill göra rätt för sig. Om de bara får rätt sorts knuff på vägen.

De andra som verkligen inte kan arbeta ska vi bevara i vår gemenskap. Kanhända har vi till och med råd att höja deras levnadsstandard när det finns mer pengar över, efter att de arbetsföra har kommit ut i arbete.

Lotte Lundgren
lotte.lundgren@barometern.se
Telefon: 0480-592 68

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: