• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Landsbygden är mer än en fritidens kuliss

Ledare 2006-12-28 | Uppdaterad 2007-10-05

Ett inslag på radion handlar om jakt. Den som protesterar tycker att jakt med flera hundar mot bytesdjur borde stävjas. En arg röst i Tvärskog berättar att den älg som sedan fälldes hade bettmärken i hasorna och att hundarna betett sig aggressivt.

Den upprörda klagan stämmer till eftertanke. I hur hög grad vet vi om vad som händer i naturen. Och hur mycket har den för de allra flesta tätortsboende svenskar förvandlats till en tredimensionell version av en söt Disneyfilm?

Hur beter sig en räv som jagar en hare? Eller en rovfågel som är efter ett byte? Eller, för den delen, en spindel som har fångat en fluga? Följer rovdjuren djurskyddsmyndighetens eller veterinärstyrelsens normer? Håller de tillbaka sin aggression och undviker onödigt plågsamma bett? Knappast. Speciella hänsynstaganden ingår inte i en rävs attityd mot hare eller sork.

Ska då vi människor agera annorlunda? I vilken utsträckning ska våra normer i naturen präglas av vår etik? Det är en svår fråga, som löper från engelsk hundjakt på räv till att sätta på en mask på en metkrok.

På sin spets ställs den i TV:s djurkanaler när den brittiske frivilligarbetande veterinären först släpper ut den skadade och nu botade kaninen och därefter den likaledes botade räven. Vilket säkerhetsavstånd ska väljas mellan platserna?

Djurplågeri är oacceptabelt. Att överlagt förorsaka andra varelser meningslöst lidande är ondska, oavsett vilka varelserna är. Men därifrån är steget långt till att kräva att människor i sitt förhållande till djur och natur strikt ska följa beteendemönster som inte står att finna i naturen själv. Jakt ingår nu en gång för alla i biosfärens vardag alltsedan livet uppkom.

Frågan kan utvidgas till att gälla våra attityder till landsbygden över huvud taget. De flesta svenskar bor i tätorter och ser omgivande landsbygd genom bilfönstret eller TV-rutan. Vardagen för dem som bor där blir allt mer främmande – vilket numera starkt påverkar vår offentligs normbildning genom lagare och förordningar. Naturen har sin roll som platsen för stadsmänniskans rekreation, fritid och underhållning.

Denna utveckling sätter allt större press på dem som faktiskt bebor och arbetar på landsbygden och håller denna levande. Människor som får sin utkomst av jordbruk och skogsskötsel, för vilka jakt och fiske har ekonomisk vardagsbetydelse.

Alltför ofta tenderar stadsmänniskan att se landsbygden som utan framtid, outvecklad, utan utmejslade konstruktiva livsalternativ. Och så blir naturligtvis fallet om staden lägger sitt förmyndarnät över landet. Om det tas för givet att det normala och anständiga är det som pågår i en tätort.

Så behöver det självklart inte vara. Landsbygden är inte mindre modern, anpassad eller flexibel än det asfaltbelagda och detaljplanlagda Sverige. Men landsbygdens perspektiv på skatter, planfrågor, lagstiftning, normgivning och samhällsdebatt tar vi alltför sällan hänsyn till.

Utan levande landsbygd tvinar Sverige. Och då avses något mer än en grön kuliss till stadsbons fritidskrav.

Per Dahl
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: