Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-03-02 | Uppdaterad 2011-03-02
När ordföranden i Ledarna och dess jämställdhetsexpert replikerar (SvD 28/2) på riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz artikel (SvD 27/2) ”Jag tänker aldrig låta mig kvoteras” med orden: ”Och ändå är det paradoxalt just det hon är – kvoterad. Inte alls på grund av bristande kompetens utan tvärtom; för att hon med sin unika kompetens verkligen tillför något till politiken” kan jag inte låta bli att undra om de själva är inkvoterade. En mer enfaldig inställning till kompetenta individer får man leta efter.
Kvotering är enbart en lösning om kvinnor betraktas som oförmögna offer. foto: scanpix
Eller borde man få leta efter. I praktiken illustrerar citatet den inneboende absurditeten i kvoteringshysterin. Det spelar nämligen inte någon roll om Rosencrantz är kompetent eller ej. Inte heller om hon mot alla odds tagit sig fram på egna meriter. Blotta misstanken om att hon, eller någon annan som ansträngt sig, är inkvoterad underminerar välgången i omgivningens ögon. Det i sin tur räcker för att frånta en individ den trygghet som följer av vetskapen om att vara rätt person på rätt position. Inte på grund av att man tillhör den grupp som för närvarande förärats med de rätta attributen – utan enbart på grund av ens kompetens.
För kompetensen är, oavsett vilka genusglasögon man än tar på sig, tack och lov könlös. Man är vad man åstadkommer och det är också mot denna bakgrund som ens prestationer bedöms. För inte kan väl kvoteringsivrarna på allvar hävda att alla människor med kvinnligt kön besitter en särskild kompetens? Eller att alla kvinnor är utbytbara mot varandra på basis av samma unika kvinnokompetens?
För mig som liberal måste utgångspunkten alltid vara att likabehandling i alla avseenden alltid är rätt. Särskilt satt i perspektiv till att diskriminering på grund av ras, kön eller sexualitet skapat så mycket lidande historiskt.
Kvotering innebär diskriminering och därmed ett frånsteg från den centrala principen om lika rättigheter. Kvotering innebär att en kvinnlig politiker eller näringslivstopp är mer intressant som representant för ett könskollektiv än som enskild politisk företrädare.
Det är av denna anledning som det är viktigt att fundera kring vilka signaler man sänder när man föreslår så ingående åtgärder som kvotering. I samma veva kan det vara angeläget att deklarera sin människosyn. För att inte tala om sin kvinnosyn. Är kvinnor offer eller aktörer?
Den som värnar kvinnors rättigheter och som ser dem som aktörer föreslår inte lagstiftning som signalerar att kvinnor behöver särskild hjälp. Den som värnar kvinnors rättigheter arbetar för mer meritokrati och mindre politisk ingenjörskonst. Mer fokus på lika rättigheter och mindre på lika utfall.
Jämställdhet kan aldrig uppnås om de faktorer som ska sakna betydelse, i detta fall kön, paradoxalt nog tillmäts störst betydelse. När fokus läggs på en riksdagsledamots kön, istället för på meriter och politisk agenda, övervärderas det förstnämnda på det sistnämndas bekostnad. Det gynnar knappast jämställdheten.
Alice Teodorescu
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
