Kraften torkar ut
Energipolitiken vänder uppochner på ideologierna. Plötsligt tror Vänsterpartiet att ”marknadens” bedömningar av investeringsbehov och långsiktig potential är höjden av sanning. Klimatpolitiken ska tydligen i dessa avseenden avgöras i näringslivets styrelserum, inte i Sveriges riksdag. Miljöpartiet köper inte enbart det resonemanget rakt av, utan argumenterar dessutom som om någon global uppvärmning överhuvudtaget inte pågår.
På något annat sätt är det svårt att tolka Per Bolunds uttalanden om vattenkraften i söndagens tv-sända partiledardebatt. Sverige har enligt Bolund ”fantastiskt goda förutsättningar” att skapa ett hållbart energisystem utan kärnkraft, eftersom de skillnader som andra energislag uppvisar uppvägs av vattenkraften som ”fungerar som ett batteri”. Det finns därmed inga ursäkter att inte gå över till 100 procent förnybart, enligt MP-ledaren.
Det var visserligen välkommet att vattenkraften för ovanlighetens skull nämndes. Allt som oftast är det som om energipolitiken uteslutande är en fråga om för eller emot kärnkraft. Men hade Miljöpartiet och Bolund trott så mycket på vattenkraften, och sett så få problem med den, hade man inte ingått en överenskommelse om att den inte ska byggas ut.
Just detta är nämligen innehållet i den energipolitiska överenskommelse som MP och Socialdemokraterna slöt med Kristdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet 2016. ”Vattenkraftens utbyggnad ska främst ske genom effekthöjning i befintliga verk”, står det, en ganska tydlig signal om att nya verk inte efterfrågas trots att behovet av vattenkraftens ”batteri” ökar när inslaget av sol och vind stiger och kärnkraften fasas ut.
Men ännu mer intressant är att vattenkraftens egen tillförlitlighet nu överskattas i debatten trots 2018 års erfarenhet. Under förra året stod kärnkraften för 42 procent av Sveriges elproduktion, vattenkraften för 38 procent. Vattenkraften producerade detta år mindre än normalt, 61 TWh. Det är fyra terawattimmar eller sex procent under vad som producerades under en sommar med normal vattentillrinning.
När det regnar lite minskar nivåerna i vattenmagasinen och det produceras mindre el. Förra årets tapp var som om Harsprånget, det största svenska verket, och ytterligare ett verk i samma storlek hade varit ur drift. Produktionstappet vägdes upp av att det var ett bra år för kärnkraften.
Men torkan under sommaren 2018 kanske var en extremhändelse, en slump som är så udda att den inte platsar in i något scenario för framtidens energiproduktion? Så lät det i alla fall inte från MP förra året. ”Det är nu som vi börjar se effekterna av klimatförändringarna”, sa dåvarande ledaren Gustav Fridolin. ”Det är dags att förstå att klimatförändringar inte bara handlar om isbjörnar. Det handlar om mat och vatten, torka och översvämningar”, sa vice statsminister Isabella Lövin i sitt tal.
2018 års torka kan med andra ord upprepas, och då dyker vattenkraftsproduktionen. Enligt SMHI kommer det att bli ännu torrare i Norrland i framtiden än det var under 2018.
På det hela taget kan klimatförändringen vara positiv för vattenkraften. Det väntas komma mer nederbörd, snömagasinen minskar och snösmältningen kommer tidigare. Elproduktionen gynnas av att vattenflödena fördelas jämnare över året, enligt en studie från SMHI.
Men enskilda år är det fullt möjligt att 2018 års tapp upprepas till följd av torka. När samtidigt kärnkraften avvecklas ser förutsättningarna för ett tillförlitligt elsystem inte så där fantastiskt goda ut längre.
