Ledare 2007-11-23 | Uppdaterad 2007-11-25
Nog känner vi alla stressen, i synnerhet när december närmar sig obevekligt. Leksaker, farmorspresenter, besök hos gudbarn och kusiner, julbord, kläder. En titt i plånboken lönedagens kväll görs med en suck när tittaren vet hur mycket som fanns där samma dags morgon innan affärerna öppnade. Är vi rese-, upplevelse- och köpgalna?
Behöver vi en köpfri dag? Så hävdade i alla fall miljöaktivister i fredagens radiomorgon. Sätt stopp för konsumtionen, inför en köpfri dag! Många av oss skulle kanske hålla med om vi hade tid att tänka något redigt alls i alla jäkt.
Det är lätt tänkt. Men dumt. För vi blandar då ihop två helt skilda ting: vårt eget ansvar som människor och de allmänna regler som gäller för samhällsekonomin. Försöker vi undfly det förra genom att tumma på de senare skapar vi dock ett sämre och fattigare samhälle.
Hela världens överlevnad bygger i dag på beroende och samverkan. Detta sker i system som är alldeles för svåra att bemästra för planer och politiska beslut. Information om villkor och förändringar jorden runt bärs genom börstendenser och världsmarknadspriser, handelsmönster och riskkapital. I priser och handel märks också de stora yttre förändringarna. Miljöförstörande varor och tjänster blir dyrare, dyra råmaterial används effektivare. En mikrovågsugn lagar mat mångdubbelt miljövänligare än en gasspis. Den som köper på internet i stället för att åka till affären i bil värnar miljön.
Men den opersonliga marknadsekonomin skapar också välstånd genom arbetsfördelning. När vi gör det vi är bra på och överlåter åt andra – kanske i tredje världen – att göra det de gör effektivare sprids inte bara välstånd. Det ökar, eftersom långt mer blir uträttat i världen än om vi skulle tvingas förlita oss på oss själva var och en. Vill vi inte köpa förlorar en arbetare i tredje världen sin försörjning.
Reglerna som ger frihandeln och marknadsekonomin skapar en nödvändig grund för detta.
En helt annan sak är vårt personliga ansvar: att inte förblindas av det materiella och förlora det mänskliga i vår tillvaro. Det är vårt ansvar att inte konsumera oss till döds, att se våra medmänniskor, att själv vara medmänniska. Frihet att konsumera betyder inte tvång att konsumera.
Spänningen mellan det samhället ger upphov till i stort och det vi måste begränsa oss till i smått ger oss stress och visar oss vår ofullkomlighet. Men ingen organiserad köpfri dag i världen kan bota den. Vill vi vara fria måste vi också ta obehaget av att själva lösa det fria samhällets många motsägande krav.
med. Snacka går ju men ta ansvar är en helt annna affär. En köpfri dag ger inte en ökad fattigdom.
ja, när vi nu har en trafikfri dag. Kolla hur mycken mat Du slänger ur kylskåpet varje vecka?
Flera köpfria dagar ger det också ökad fattigdom? För kunderna menar jag. I det långa loppet blir det penningbekymmer med allt köphysteri. Och blodtrycket stiger. Ta ett djupt andetag och bestäm dig för att ägna dig åt skogspromenader!
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA