• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Komplicerat om samtycke vid sex

Ledare 2011-07-15 | Uppdaterad 2011-07-15

Beatrice Ask har att ta ställning till remissinstansernas hårda kritik av utredningen.

Förra året överlämnade 2008 års sexualbrottsutredning sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask. Av utredningen framgår bland annat att nuvarande våldtäktsbestämmelse bör utvidgas så att flera fall av sexuella utnyttjanden skall kunna bedömas som våldtäkt, att bestämmelsen om sexuellt ofredande skall utvidgas samt att ett nytt samtyckesbaserat brott, sexuellt övergrepp, skall införas.

Frågan om att införa ett samtyckesbaserat brott har rönt stor uppmärksamhet i media och på nätet. Enligt regeringens utredare Nils Petter Ekdahl skulle den nya bestämmelsen kriminalisera de sexuella handlingar som genomförs mot en person utan den personens tillåtelse. Bestämmelsen skulle vara subsidiär, det vill säga tillämpbar först när rekvisiten för våldtäkt eller sexuellt tvång inte uppnåtts, och kunna ge fängelse upp till fyra år. Enligt utredningen skulle lagstiftaren med den nya bestämmelsen tydligt markera samtyckets betydelse, även i de fall där tvång eller utnyttjande inte nödvändigtvis förekommit.

Att arbetet mot sexuella kränkningar är viktigt är självklart. Problemen med sexualbrott bottnar dessvärre sällan i lagstiftningsrelaterade brister, en viktigare förklaring är frånvaron av vittnen eller annan bevisning, samt att ord står mot ord.

Vad är ett samtycke? Har man samtyckt till samlag på morgonen om man går hem med någon som man har samlag med på kvällen? Hur bevisar man att samtycke förelegat eller ej? Enligt utredaren behöver samtycket inte vara skriftligt eller muntligt, "Ett samtycke kan ju vara det som är det typiskt sett vanligaste - ett medagerande, en successivt ökande intimitet mellan två parter." Dessvärre talar såväl vinterns nätsnackis #Prataomdet som anklagelserna mot Julian Assange för att det inte är så enkelt.

Risken är därmed stor att nya definitions-, tolknings- och tillämpningsproblem skulle uppstå, något som skulle stjälpa mer än hjälpa. Sexualbrott är allvarliga och förtroendet för rättsapparatens förmåga att hantera dem central. I en situation där utredningar läggs ner på ett tidigt stadium, eller där åtal ogillas, finns en uppenbar risk att människor slutar anmäla övergrepp eftersom den juridiska processen uppfattas som rättsosäker. Det skulle vara en förödande utveckling; förtroendet för rättsväsendet utgör själva fundamentet i en demokrati.

Men samtyckesproblematiken inrymmer ytterligare en dimension. I sitt yttrande med anledning av utredningen skriver Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg att "Det skulle innebära stora bevisproblem, och processen riskerar att koncentreras på vad målsäganden har sagt och gjort i stället för på vad den misstänkte eller tilltalade har gjort. Samfundet framhåller särskilt risken med att bevisbördans placering i praktiken skulle urholkas. En samtyckesbestämmelse riskerar att uppfattas som om det är den misstänkte som måste bevisa att det fanns samtycke. Men från ett brottsofferperspektiv är det orimligt att kräva att målsäganden ska kunna redogöra för att samtycke inte fanns på ett klart och tydligt sätt."

När röster höjs för ny eller utvidgad lagstiftning är det viktigt att lagstiftaren tänker sig för. Oavsett intentionernas natur. Om risken är stor att man förvärrar en redan svår situation bör man avstå från handling. Att urvattna sexbrottslagen är att göra fel.

AT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus