Kommunfall på eget grepp
Alla partier är överens om att staten måste ge kommunerna mer pengar för att de ska klara sina kärnuppgifter. Den politiska stridsfrågan under de senaste veckorna har varit vem som kan erbjuda störst tillskott. Regeringen har också bjudit in kommuner och regioner för att diskutera det ekonomiska läget. Till fredagens möte har företrädare från Hultsfred, Högsby, Emmaboda och ytterligare ett tjugotal kommuner bjudits in för att berätta om utmaningarna framöver.
Men är det verkligen så enkelt som att kommunerna plötsligt har drabbats av påfrestningar bortom deras kontroll? Vad hände med deras egna ansvar att förebygga och förvarna om kommande svårigheter?
Gemensamt för de kommuner som ska möta civilminister Lena Micko (S) är ett högt migrationstryck. Filipstads kommun förärades till och med ett helt Uppdrag Granskning i ämnet. I Vingåkers kommun är arbetslösheten bland utrikes födda drygt 35 procent, i Norberg över 40 procent och i Ockelbo nästan 50 procent.
En förklaring till att det tog så lång tid innan signalen om ekonomiska utmaningar sändes är att befolkningsökningen inledningsvis sågs som något positivt i kommunerna. Den bröt en långvarig minskningstrend. Den gjorde det realistiskt att börja tala om att kommunen skulle växa.
I Lessebo kommun, en annan av kommunerna som har bjudits in, växte kommunens befolkning under åren 2013-2016 mer än dubbelt så fort som befolkningen i landet. ”Det är en kraftfull ökning som vi är stolta över”, skrev kommunen i en utvecklingsstrategi som antogs 2018. Nu är målet att växa med drygt tio procent till 10 000 invånare, samtidigt som 39,8 procent av de utrikes födda i kommunen är arbetslösa. En relevant fråga vid fredagens möte vore varför inte kommunen sätter ett mål för förvärvsfrekvensen istället.
En annan intressant fråga är i vilken utsträckning kommunerna leddes vilse av utjämningssystemet. I en aktuell forskningsrapport från Chalmers påpekas att kommuner såg positivt på befolkningsökningen, inte primärt för att det blev fler som jobbade i kommunen utan för att den höll uppe kommunens relativa befolkningsandel som är avgörande för hur skatteutjämningssystemet fungerar. ”Vi har hittills tjänat pengar på just den målgruppen”, var budskapet från Högsby 2018.
Det är i så fall en stor brist med utjämningssystemet. Tanken är att det är faktorer som kommunerna inte kan göra något åt som ska utjämnas, inte att kommunerna genom sitt agerande eller icke-agerande ska kunna justera vilket stöd de får. Systemet ska inte vara möjligt att påverka och inte påverka lokala beslut.
Ändå är det en vedertagen sanning att en inflyttande person genererar en viss summa i utjämning, och det är en del av systemet att sänkt relativ skattekraft kompenseras. Det är inte svårt att se hur denna kombination kan ha påverkat kommunernas agerande under de senaste åren - och bidragit till de ekonomiska trångmål som de nu får redogöra för regeringen.
