• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Kolumn, måndag; Carl Johan Ljungberg

Vänfast lundensare bar vettets nycklar i handen

Kolumnister 2009-08-03 | Uppdaterad 2009-08-14

FAKTA

Sandberg, Nils-Eric, 2009, Fritänkaren : ett vänporträtt av Sven Rydenfelt (inb, 188 s, ISBN 9175666846). Stockholm : Timbro, 2009.

Intill den beryktade muren träffades män som Milton Friedman, F A Hayek och andra för att dryfta frihetens stora frågor och finna lösningar. Bland andra världskrigets övergivna ruiner drogs linjerna upp för den liberala pånyttfödelse som senare skulle skaka om Europa och världen. Här påtalades välfärdspolitikens ökade beroende av statliga beslut, liksom medborgarnas brist på frihet. En väg utan tvång och med fria konsumentval angavs.

Den tankemiljön var så olik den gängse svenska som bara kan tänkas. En av deltagarna i Berlin var Sven Rydenfelt, en vänlig Lundaekonom som skarpt och med inspirerad charm tog upp frågor om vad en öppen ekonomi fordrar. Det märktes att Rydenfelt var på hemmaplan. Han var sedan länge högt respekterad vän med den internationella ekonomeliten. Tiden ville knappt räcka för alla viktiga samtal.

Sven Rydenfelt hade börjat som omtyckt lärare och elegant journalist, disputerat och till slut fått ett lektorat i nationalekonomi i Lund. Tidigt visade han blick för det nya, för möjligheter som hämmades av stelbenta lagar och stumma tabun. Han ville se människornas egna val, inte godtyckliga centrala beslut inkl pris- och lönekontroller, som ekonomins grund.

Men när han började sin karriär, var det få som insåg eller vågade uttrycka detta. Det var den kollektiva solidaritetens tid. Ekonomer såg det som skedde ”uppifrån”. Rädslan för arbetslöshet fick många att godta ingrepp och monopol, som de nog annars skulle ha avvisat.

I Sverige fick vi sjok av ingripande regleringar, som satte den naturliga efterfrågan ur spel. Företag hindrades att ordna även enkel varu- och tjänsteproduktion på vitala områden.

Sven Rydenfelt ifrågasatte till exempel med mördande underlag svensk bygg- och bostadspolitik. Genom en missriktad önskan att ge billigt boende kväste socialdemokratin chansen att göra vinst på att bygga, sälja och hyra ut bostäder. Den ”sociala bostadspolitiken” lät konstlat boendet ta en försumbar del av hushållens utgifter. De så kallade allmännyttiga bostadsföretagen och byggfacket gavs en osund särställning. Felet blev att byggandet kostade för ”litet” varför säkerhetskrav, trivsel och variation förbisågs. Miljonprogrammets hus är nu fallfärdiga, då underhållet har måst försummas.

Men Rydenfelt gav sig också på arbetssektorn. Han såg hur facket styrt och fixerat lönenivåerna så att marknaden för arbetskraft hämmats. När socialdemokraten Gustav Möller på 30-talet gav facket ansvar för arbetslöshetsförsäkringen skapades även ett monopol i sak som gav än mera makt. Detta har hos oss knappt någon med kraft vågat ifrågasätta. Ännu då Fredrik Reinfeldt blev partiledare, förklarade han att (M) skulle komma att respektera kollektivavtalen och LO:s roll.

En annan insats gällde jordbruket, där Rydenfelt angrep de centrala avtalen och kontrollerna men också visade hur socialiserade jordbruk i världen inte minst i Sovjet bokstavligen sänkt produktivitet och ibland ren massvält. Socialism drabbar här, som alltid, allra värst de fattigaste.

I en ytterst läsvärd biografi Fritänkaren – Ett vänporträtt av Sven Rydenfelt visar DN:s förre ledarskribent Nils-Eric Sandberg hur tidigt Rydenfelt var ute. Genom att tillämpa klassiska frihetsidéer på olika fält formade han en ny syn på viktiga skeenden. En pionjärinsats som inte uppskattades av alla dåtida ekonomer, för att inte tala om makt- och intressegrupper. Han utpekade även våra innovatörer och företagare som en förföljd grupp, som borde ha setts som välgörare.

Priset för att strunta i Rydenfelts stillsamma klokhet har varit förödande.

Carl Johan Ljungberg

Carl Johan Ljungberg

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: