• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Studera i Kalmar?

Kolumnister 2010-08-16 | Uppdaterad 2010-08-16

FAKTA

Barometern-OT uppmärksammar denna vecka Linnéuniversitetet och dess roll regionalt, nationellt och internationellt. Ledarsidans Jakob E:son Söderbaum sätter i två delartiklar perspektiv på de utmaningar som Sveriges yngsta universitet står inför.

Inte minst för studenternas – akademins framtids – skull måste det finnas skäl att välja Kalmar (eller Växjö). Helst bra skäl, alltså inte sådana skäl som att de inte kom in någon annanstans. Detta är en fråga av stor betydelse regionalt, som dessutom spelar roll både på nationell och internationell nivå.

Linnéuniversitetet är Sveriges yngsta universitet. Det bildades 1 januari 2010 genom sammanslagning av Växjö universitet och Högskolan i Kalmar, efter ett samarbete som bit för bit intensifierats sedan 2004. Förutom Kalmar och Växjö har Linnéuniversitetet viss verksamhet i Hultsfred, Ljungby och Nybro. Samma universitetsmodell med spridning över flera orter används av norrländska Mittuniversitetet.

Stora universitet som Lund och Uppsala, med sin traditionstyngda historia, behöver i princip bara sikta på att vara bra. Mindre universitet och högskolor behöver lägga desto större kraft på att profilera sig tydligt och marknadsföra sig smart. Det är i stort sett lika som för både mindre företag och små partier, för att de ska kunna bli framgångsrika. På Linnéuniversitetets hemsida kan man läsa att man profilerar sig bl.a. med forskning kopplat till skog och trä i Växjö, och genom den internationellt välrenommerade sjöfartsskolan i Kalmar. Annars är Växjö i huvudsak inriktat mot humaniora, medan Kalmar är inriktat på naturvetenskap.

Det finns både fördelar och nackdelar med att ha olika inriktning på olika orter. Fördelen är att forskarna inom ett visst ämnesområde har närhet till varandra. Därmed kan de lättare stötta varandras forskning än om de jobbar åtskilt. Med 11 mil mellan Växjö och Kalmar blir det annars svårt att åstadkomma samhörighet. Nackdelen är förstås ensidigheten. Mångfald är till stor fördel både för att locka studenter och för de spill-over-effekter som akademisk bredd har på det lokala samhället. Problemet med att ha samma utbud i både Växjö och Kalmar är dock intern konkurrens mellan orterna vad gäller både forskning och studenter. Då är risken att Växjö med sin något äldre universitetstradition och större storlek allt som oftast drar det längsta strået. Vilken väg man väljer ifråga om lokal specialisering eller mångfald, är den stora organisatoriska utmaningen för Linnéuniversitetet. Och det är av avgörande betydelse, ett universitet är givetvis aldrig bättre än sina bästa forskare.

Även om de stora universiteten på många vis har det lättare, så är den stora byråkratin ett problem de svårligen kommer ifrån. Ett litet universitet kan undvika en sådan utveckling, särskilt om det är nybildat med allt vad det innebär av organisatoriskt nybyggande. Ju mer pengar som kan gå till den egna forskningen desto bättre. Detta är en annan organisatorisk utmaning som är särskilt viktig i ljuset av att Linnéuniversitetet får mindre forskningsanslag nu än vad man hade innan sammanslagningen. Ett litet universitet har förstås även andra fördelar. En mindre högskolemiljö skapar större ödmjukhet, medan det på de större universiteten frodas en viss arrogans inför varandra. Det gäller särskilt forskare emellan, men också på studentnivå.

Universitas et diversitas är en klassisk paroll, som betyder ungefär förening och olikhet. Linnéuniversitetet skulle behöva se till vad de stora universiteten inte har – och försöka skilja ut sig ur mängden, samtidigt som man drar så stor nytta man kan av de lokala fördelar som finns i regionen. Då kan man både bli en kvalificerad konkurrent, ett verksamt komplement och en nyskapande aktör på den akademiska scenen med kraft att själva influera och inspirera.

Jakob E:son Söderbaum

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: