• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Kolumn, lördag; Irene Svenonius

Stoppa bidragsfusket!

Kolumnister 2008-02-15 | Uppdaterad 2008-02-20

Den statliga utredningen ”Vad kostar felen” har gjort en granskning av felaktiga utbetalningar från en rad trygghetssystem i Sverige. Allt från sjuk- och föräldraförsäkring till socialbidrag har granskats. Det är hisnande belopp utredarna bedömer att det fuskas med årligen. År 2005 bedöms det ha betalats ut 15 miljarder kronor i felaktiga ersättningar runt om i landet.

Det är ofattbart mycket pengar. Det överstiger den årliga kostnaden för hela Stockholms skolväsende från förskoleklass, grundskola och gymnasieskola till komvux, SFI mm. En annan jämförelse som visar på beloppets storlek är att pengarna skulle räcka till över 200 000 platser i grundskolan i Kalmar.

Hur har det blivit så här? Har vi blivit ett helt demoraliserat folk som skamlöst utnyttjar varje möjlighet till bidrag? Eller är det våra myndigheter som är slarviga, inte kontrollerar tillräckligt noga vilka människors inkomster är och om de därför är berättigade till ersättningarna – helt enkelt litar för mycket på oss invånare?

Jag tycker att den statliga utredningen hur som helst sätter fingret på en riktigt öm punkt och ett svårt problem. Det är inte rimligt med så stora felaktiga utbetalningar från olika trygghetssystem. Det är vi alla som ytterst betalar kalaset – genom våra skatter och arbetsgivaravgifter. Om människor inte känner respekt för dessa trygghetssystem, utan allt fler ifrågasätter om utbetalningarna är korrekta, ja, då sjunker betalningsmoralen ytterligare när det gäller skatter och avgifter.

Och, det får vi inte blunda för, ju lägre respekt för systemen, ju större är risken att människor i allmänhet anser att det är rätt så okej att försöka tillskansa sig ersättningar som de egentligen inte har rätt till. ”För så gör ju alla andra”. Det blir en ond spiral som leder rakt i fördärvet.

Vi måste återupprätta moralen och respekten för att trygghetssystemen ska finnas till för dem som verkligen behöver dem. Socialbidrag är ett sådant exempel. Det ska människor få när andra möjligheter är uttömda. Jag tycker till och med att det är viktigt att det finns ett yttersta skyddsnät för människor som har svåra problem – för många är det kanske under en period i livet som de behöver samhällets stöd. Målet bör ju vara att hjälpa människor till den trygghet och frihet det ger att försörja sig via eget arbete.

Fusk och felaktiga utbetalningar i trygghetssystemen måste förebyggas och förhindras. Det är viktigt att de statliga myndigheter och kommuner som har ansvar för olika delar av dessa går igenom den statliga utredningen ”Vad kostar felen” och drar slutsatser om hur de måste börja arbeta annorlunda. I flera fall upplever jag att de redan har börjat vara mindre godtrogna mot oss medborgare, det vill säga kontrollerar våra uppgifter och försöker få fram kunskap för att undvika att betala ut ersättningar vi inte har rätt till. Många må uppfatta det som kränkande. Jag uppfattar det som en självklarhet att myndigheterna måste ta ansvar för att de inte betalar ut mer än de ska av skattebetalarnas och försäkringstagarnas pengar.

Men ska det bli ordning på torpet måste också vi medborgare ändra attityder – ta ställning mot bidragsfusk. Klarar vi det?

Irene Svenonius

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: