lördag 04 februari 2012
lördag 04 februari 2012
Kolumnister 2009-07-23 | Uppdaterad 2009-08-07
Hemundervisning av filosofiska eller religiösa skäl kan komma att förbjudas. Denna fullständigt häpnadsväckande del av det nya förslaget till skollag, tycks slinka igenom utan kommentarer från media. En undervisningsform som är på stark frammarsch i andra delar av världen och kan visa upp fantastiskt fina resultat i länder där den är utvecklad (främst de anglosaxiska), förbjuds i praktiken i Sverige.
Vi lever i en tid då den tekniska utvecklingen gör att vi kan ta in hela världen i vårt hem, vi kan förflytta oss enkelt vid behov, vi kan kommunicera blixtsnabbt, utan att invänta snigelpost. Globaliseringen har fått oss att förstå, att människor som lever helt annorlunda än vi själva kan lära oss oerhört mycket värdefullt. I detta förspända läge överväger regeringen att låsa fast utvecklingen vid 50-talsstandard.
Vad är man rädd för? Är det så provocerande att det finns pedagogiska modeller som är mer tilltalande för vissa personer än den traditionella skolsalsmodellen? Varför tror man från statens håll att föräldrar alltid har något lurt i sinnet; att de inte vill sina barn väl?
Det hävdas så bestämt att barn har rättigheten att gå i skolan. Det låter som om man skulle beröva ett barn något livsviktigt om de fick sin undervisning på annat sätt än genom att traggla igenom nio år i ett svenskt klassrum. Ett klassrum med kamrater man inte har valt själv, med lärare man inte har valt själv, med tidpunkter för inlärning man inte har valt själv, med ständiga döperioder och väntetider som stjäl ens tid, med relationsproblem som är fullständigt onödiga, p.g.a tvånget i situationen. Utbredd mobbning och våld, som i sin mest extrema form har tagit sig uttryck i skolskjutningar på flera platser i västvärlden. När händer det i Sverige? Är det verkligen en rättighet vi talar om? Hur många barn skulle svara jakande på det? Skolan är en plikt och ett tvång. Försök inte skönmåla någonting som inte låter sig skönmålas.
Andra länder, som t.ex. Norge, har moderniserat sin skollag och talar om lärandeplikt snarare än skolplikt. Att vi lär oss är naturligtvis nödvändigt. Men istället för att förbjuda, styra och göra mer enhetligt, kan man vidga vyerna, ha tillit och bejaka det goda som kan komma ur större frihet. Det enorma flödet i kunskapssamhället kan svårligen låta sig fångas i ett rimligt antal skolämnen och lektionstimmar, fixt och färdigt för alla. Framtiden kommer att kräva mer flexibilitet med större lyhördhet för barnets egna intressen och begåvning.
Media speglar ofta en närmast hysterisk rädsla för religion. Den militant sekulära delen av samhället verkar vara i upplösningstillstånd och staten hakar på. Det är förmodligen en av anledningarna till detta förbudsförslag som drabbar alla oliktänkande, även de pionjärer som behövs så väl. Ska rädslan göra att lagstiftningen dras åt så till den grad att alla icke politiskt korrekta uttryck för religiösa och filosofiska övertygelser stryps?
Hemundervisarna är få i Sverige och de gör ett fantastiskt jobb. De är upplysta och starka personer, så än är inte sista ordet sagt.
Karin Yngman
Bor i Blomstermåla och är aktiv i Haro
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (55 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
