Kolumnister 2010-08-20 | Uppdaterad 2010-08-20
Kära vänner,
När fick jag senast tacka en kvinna för maten? I de sammanhang en jordbruksminister rör sig är det män så långt ögat når. Så också i kväll. Breda axlar, djupa röster och stora magar. Bra eller dåligt, det kan man ha olika uppfattningar om.
Kvotering eller inte kan man diskutera. Jag kan bara konstatera att det gudskelov mest är karlar som rattar modernäringen,
Jag uppskattar verkligen att ni bjudit in mig till ert årsmöte för att höra den ominkade sanningen.
(Spridda skratt.)
Jag avskyr, precis som ni, dessa paparazzis som inte aktar för rov, om uttrycket tillåts, att smyga omkring i mörkret, klättra över inhägnader och kränka privatlivets helgd. Jag menar att även minkar har rätt till sin integritet, det är ju en av poängerna med den nya djurskyddslagen, världens bästa om jag får säga det själv…
(Röst från bortre sidan av bordet.) Minkjävlar!
Om jag får fortsätta så är poängen alltså att djurens ska få utlopp för sina naturliga beteenden och hur ska det i hela fridens namn vara möjligt då djurrättsalliansens fotografer smyger omkring i vassen och tjuvfotograferar de stackars djuren?
(Någon suckar högljutt.)
Och de har gjort sig till talesmän – eller kvinnor om ni så vill – för djurens rätt. Men har de frågat djuren? Skulle de, om de kunde tala, vilja bli företrädda av människor som kränker våra lagar och inte kan uppträda på ett civiliserat sätt? På den frågan vill jag svara nej, nej och ett sjufalt nej.
(Statssekreteraren sparkar hans smalben, utan resultat.)
Aj! Förlåt jag kom tydligen åt bordsbenet. Ett samhälle ska med lag byggas. Djurens rätt får inte kränka Svea Rikes Lag.
(Statssekreteraren viskar i hansa öra.) Eskil, du är inte på minkfarmarnas årsmöte, det var i förrgår.
Vad är det du säger? Ursäkta ett ögonblick. Min statsekreterare sade just något. Jag är lite yr i mössan efter alla snapsar.
Ja, det är nog korrekt, det är inte minkfarmarnas årsmöte jag besöker utan de svenska kräftodlarnas. Självklart är det så, ingen ska tro något annat. Det är många möten nuförtiden och tal både här och där. Det är inte så lätt ska jag säga att komma ihåg vilken hatt man har på sig på kvällen.
Nu förstår jag, alla har ju roliga hattar på sig, förmodligen också jag själv. (Statsekreteraren nickar jakande.)
Kära vänner, ni går verkligen i bräschen för goda och nyttiga livsmedel och det är vår framtid vill jag påstå att bjuda på småskaligt och närproducerat. Och det är den här kräftskivan ett levande bevis för.
Jag säger, bort med minkarna så att kräftorna växer till en ny exportprodukt. Tack för kräftorna, de daggiga suparna, det närbryggda ölet, den härliga Västerbottenosten och melonen och hallonen.
Ni ska veta att jag håller min skyddande hand över alla kräftburar och alla minkburar, för håll med mig kära vänner att det bästa vore om kräftor och minkar kunde leva i fred med varandra, då skulle man kunna tala om den svenska modellen för djurskydd, som ju som bekant är världsbäst. På departementet går jag under namnet Sankt Eskil.
Jag höjer mitt glas. Skål och tack!
Lars Ragnar Forssberg









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (50 ST.)
ANNONSERA