Kolumnister 2010-07-19 | Uppdaterad 2010-07-19
När vi landade i Peking var luften gul. Ett tunt lager stoft täckte marken. Sandstormen från Mongoliet hade nått huvudstaden. Stormen bedarrade. Luften var åter grå av trafikens avgaser och rök från kolkraftverk.
Miljöproblemen är det första som möter besökaren i Kina. Den imponerande utvecklingen har köpts till priset av dålig luft, smutsigt vatten och eroderad mark. Den kinesiska regeringen har sett detsamma och tar nu krafttag mot förstörelsen. Efter skandalen med det förgiftade mjölpulvret har regimen lärt sig att oroliga och upprörda föräldrar är en politisk kraft som är svår att möta.
Det andra omedelbara intrycket är de enorma skillnaderna i levnadsstandard mellan olika grupper i landet. När vår resa fortsatte till fabrikerna i Guangdongprovinsen träffade vi en ung kvinna. Hon hade gjort karriär i företaget och levde med hyfsad västerländsk standard. Hennes föräldrar uppe i norr var fattigbönder. Hon skickade dem pengar varje månad. De hade fram till dess knappast sett kontanter. Skillnaderna är enorma mellan industristäderna och jordbruksbygderna. De som kommer från landet för att söka lyckan i staden saknar stadsbornas sociala förmåner. Under den senaste tiden har vi läst om arbetare som har tagit sina liv, när arbetsvillkoren blivit outhärdliga. Strejker och andra protester har brutit ut i ett land, som saknar fria fackföreningar. På ett företag frågade vi: ”Do you have trade unions?” Tolken förstod inte vad vi talade om. Det fanns statligt utsedda arbetarkommittéer med begränsade fackliga rättigheter.
Resans sista anhalt var Hongkong. Vi anlände, något indoktrinerade av dagarna på fastlandet. Där hade vi blivit bombarderade med argumentet, att utveckling kräver harmoni. I Hongkong blev vi eftertryckligt påminda om att harmonin definieras av partiet och dess överordnade intressen. Bara i Hongkong kan det förekomma en minnestund över massakern på Himmelska Fridens Torg 1989.
Kina är Partiet. Allt som beslutas sker ytterst för att säkra partiets hegemoni. Miljöinsatser görs, för att hindra ”galna mödrar” från att demonstrera sin ängslan. Arbetare får löneförhöjning när oron på arbetsplatserna stör produktionen. Mänskliga rättigheter medges, när kritiken mot förtryck blir för stark.
Det kinesiska kommunistpartiet är hänsynslöst mot allt utom sina egna intressen. Tidskriften Foreign Policy har tagit med president Hu Jintao på listan över världens tio värsta diktatorer. Men regimen är samtidigt skrupelfritt pragmatisk. Hongkong, som är en del av Kina, men med marknadsekonomi, skall nu hjälpa Guangdongprovinsen att planera sin utveckling. Det innebär i klartext att de nödvändiga dropparna kapitalism ska tillsättas i planekonomi.
Kina är fullt av para-doxer, som hela tiden tvingar besökaren till ställningstaganden. Jag skall i några kommande artiklar beskriva hur Kina utmanar, politiskt, ekonomiskt och inte minst moraliskt.
Ulf Wickbom
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Pia Olofsson
pia.olofsson@barometern.se
Telefon: 0481-42744









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA